Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
jtti.aftonen.
»Faderns olyckliga död frätte pà dotterns ömma hjerta
och störde de förr så lugna tankarnes gång i hennes hufvud;
men min närvaro var nog för att trösta och lugna henne ...
Hennes rubbade förstånd!... Hon förstod dock att af
kärlek till mig uppoffra sin egen lycka... hon hade styrka
nog att kunna försaka den enda tröst, lifvet hade öfrig för
henne.» ,
»Jag beklagar henne... men medvetandet af att hafva
gjort en god gerning bör hädanefter blifva hennes tröst.»
»Medan ni, min mor, förbannade henne, bad hon mig
dagligen under tårar att öfverlemna henne åt hennes öde
och återvända till mina föräldrars boning.»
»Det hedrar föga din sonliga pligtkänsla,» svarade
modern strängt.
Gustaf lemnade sin plats i soffan och mätte en stund
golfvet med stora steg, hvarefter han stannade framför
modern.
»Säg mig, min mor,» sade han, »har någonsin ordet
arflös kunnat gå ur min moders mun?»
»Hvarför frågar du så?» sporde hon, något förlägen.
»Jo,» svarade han, »emedan denna hotelse emot mig
blifvit bland allt annat använd, för att förmå Sofi att för
andra gången skicka mig tillbaka min ring... denna hotelse
omnämner hon i det bref hon, jemte ringen, skickade mig
i dag.»
»Det är möjligt, att din far eller jag, i vår billiga
förtrytelse öfver den förening du ville knyta, fält ett sådant
uttryck.»-
»Jag vågar fritaga min far derifrån, ty han tänker lika
litet på sin son som på det arf, han möjligtvis kan lemna
efter sig.»
»Nå, kära Gustaf, om det då endast vore jag som sagt
detta farliga ord?» frågade hon, med en blick som
tillkännagaf, att ömheten icke var det öfvervägande draget i
hennes karakter.
»Då måste jag härmedélst förklara,» sade Gustaf djupt
upprörd, »att jag från denna dag afsäger mig alla anspråk
på något arf efter mina föräldrar... allt hvad jag af dem
kunde bekomma skulle förefalla mig som blodspenningar,
hvarmed man förrådt och sålt. två menniskors välfärd och
lycka. Om jag också inte mer skall tillhöra Sofi, vill jag,
ehuru osynlig för henne, likväl vaka öfver henne, och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
