- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
302

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

jtti.aftonen.

violin, fiol, violoncell och kontrabas hängde den dithörande
stråken. Midt på golfvet låg en splitter ny violoncell jemte
nägra finare verktyg, röjande att detta instrument ännu
tarfvade sista handläggningen af instrumentmakare^

Han som hela dagen igenom och ofta hela natten lefde
och hade sin varelse inom detta grafhvalf med slumrande
toner, hvilka endast behöfde vidröras af konstnärens hand
för att fira sin uppståndelse, var en sextioåfig man,
nedan-omkring hvars skalliga hjessa nägra tunna silfverlockar
blänkte, liksom strålarne kring den klara fullmånen. Den
gamle mannens ansigte såg menlöst ut som ett barns, och
hans ögon lyste som ett helgons när han befann sig i den
stora salen, omgifven af sina tysta vänner. Dock, de voro
ej tysta för honom. Han gick ifrån den ene till den andre,
lade örat till hvar och en af dem, dröjde flere minuter så
och syntes derunder så innerligt glad och lycksalig, ty säkert
hörde hans själ deras himmelska toner. Efter att sålunda
hafva besökt alla, skred han till midten af salen och stälde
sig der med en pinne af ebenholts i sin hand. Nu började
han slå takten, ty han hörde hela sin orkester, och allt gick
med en ensemble som knappt någon verklig kapellmästare
får röna och fröjda sig åt.

Denne man var instrumentmakaren Anker, ett af de
största original på sin tid. Annan vinst än egen glädje
hade han icke af sitt yrke, ty han köpte flere instrument
än han sålde. Fick han till exempel höra talas om något
godt instrument, gaf han sig ingen ro hvarken natt eller
dag förrän han gjort sig bekant dermed och, derest det fann
nåd för hans kännareögon, köpte han det genast.
Anlände till Sverige någon utmärkt konstnär, var Anker
den förste som besökte honom, störtade som en furie öfver
fiolfodralet, öppnade det, ryckte till sig fiolen, sade på
ögonblicket hvem som gjort den och började köpslå om
densamma. Icke så sällan hände det, att han, efter att sjelf
ha försålt ett instrument, långa tider efteråt ångrade
försäljningen och återköpte det för vida högre pris, än han
sålt det för.

En i yngre år förvärfvad förmögenhet satte honom i
stånd att fullfölja och tillfredsställa denna sin vurm samt
på samma gång förskaffa sig ett af de betydligaste musikaliska
bibliotek, som någonsin egts af enskild person. Sjelf kunde
han dock icke traktera något instrument så det var stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free