Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
ju 3l astonen.
Gustaf spratt till och släppte faderns hand.
»En ypperlig fiol!» fortfor fadern; »grof till formen,
men med den solidaste ton ... fyllig som en klocka ...
sådana äro alltid brescianarne ... och jag sätter dem till och
med framför cremonesarne, som merendels äro för spensliga
och ömtåliga... Det vill mycket till för att förena styrka
.med mjukhet och klang... derför har jag alltid satt
brescianarne framför Stradivarius, Amati och Guarnerius ...
ja, det har jag gjort, och det gör jag än, och det kan jag
försvara mot hvem som helst... det kan jag dö pä 1»
Instrumentmakaren blef allt mer hänförd, ju mer han
fördjupade sig i sitt älsklingsämne.
»Hvarför sålde du den?... Hvarför gjorde du det?»
frågade gubben.
Häradshöfdingen syntes öfverraskad och funderade på
det svar han borde gifva.
»Hvarför sålde du den?» upprepade den gamle;
»hvarför gjorde du det, barn lilla!... Tror du att brescianare
falla från träden, liksom kastanjer och ekollon?»
»Jag trodde att när jag en gång fått den,» var Gustafs
svar, »så var det min egendom, ’och att jag sedan kunde
göra med’ denna min egendom hvad jag ville.»
»Du fick den vid din första nattvardsgång och den
borde derför varit dig dubbelt helig, barn lilla!»
»Jag har för längese’n lagt bort att spela fiol,» svarade
Gustaf, »och behöfde den derför icke mera; men jag var
för tillfallet i största behof af penningar.»
»Har jag inte penningar då?... Har jag inte penningar
att köpa en brescianare för?... O, min Gud!... Jag ville
inte lefva den dag då jag det inte kunde!»
»Jag ville inte oroa min far med den saken, och
dessutom sålde jag den med det vilkor, att jag när som helst
skulle få köpa igen den ... Béer är min vän och en hederlig
man... jag har alls ingen anledning att förmoda ett
löftesbrott å hans sida.»
»Du sålde den för hundra riksdaler, jag vet det, barn
lilla!»
»Min far är oriktigt underrättad... jag fick tvåhundra
riksdaler för den.»
»Bara tvåhundra riksdaler för en äkta brescianare...
för ett verk af Stainer!... Du får aldrig förstånd, barn lilla,
om du också blefve hundra år ... Gud tröste den fader som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
