Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
311
»Att höra honom stå utanför,» sade Sofia, »att höra
honom bulta på dörren, ropande mitt namn, och inte våga
springa ut emot honom och gråta vid hans fötter 1... Det
fordrades mycken styrka dertill... jag tackar dig, Gud, som
gaf mig denna styrka!»
»Men, kära mamsell,» sade klädståndsfrun, »det kan
väl bli bra igen ... föräldrarne få väl taga skeden i vackra
hand, kan jag tänka ... större skepp än så ha seglat omkull.»
»Det måtte vara en hård, omensklig qvinna!» tillade
fru Stenfjäll. •
»En mor, som älskar sitt barn, är hård emot andra,»
svarade Sofia, »bch denna hårdhet varder henne förlåten
för hennes kärleks skull.»
»Men skrifva ett sådant bref som hon skref till dig,
stackars barn,» sade modern; »men jag skall svara henne,
jag, såsom hon förtjenar... det kan hon vara säker på.»
»Som man ropar i skogen, får man svar,» tillade
klädståndsfrun.
»Mamma skall inte skrifva något,» sade Sofia; »hvad
som är gjordt är gjordt och kan inte ändras mera... jag
börjar redan känna mig försonad med mitt öde och vill inte,
att någon, allra minst min egen mor, skall upprifva de sår,
som min innersta tillfredsställelse redan börjar läka...
Medvetandet af att hafva gjort rätt är själens bästa läkemedel.»
»Mamsell talar som en bok,» komplimenterade
klädståndsfrun; »Herre min Gud, hvad den herr Johan är flitig
och snäll!... Han läser sig alldeles förderfvad.»
»Det är snart förbi med hans läsning,» sade modern
med tårar i ögonen, »stackars min lilla gosse!... Han har
nu förlorat sitt enda stöd!»
»Gud skall nog se till Johan,» sade dottern; »Johan
är god, och Gud öfverger aldrig de goda.»
»Men fruns äldste son gör ju ett rikt parti,» sade
kläd-ståndsfrun; »plåtslagar Lindqvist rår om huset på
Norrlandsgatan och har dessutom penningar utlånta... När herr
Sebastian blifvit gift, så kan han väl hjelpa sin yngste bror.»
»Stackars Sebastian!» suckade modern; »han ser inte
för lycklig ut, han heller, och Gud vete om han någonsin
blir det med Charlott!»
»Nå, än magistern i Upsala då?»
»Fredrik har aldrig haft hjelp af någon och har derför
nödgats skuldsätta sig... dock har han aldrig glömt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
