Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
313
Johan mottog brefvet och öppnade det. De begge
fruarna lutade sina hufvuden nära hans för att se hvad det
märkvärdiga brefvet mände innehålla.
Ett rop af öfverraskning undföll dem alla tre, när Johan
drog fram ur brefvet en splitter ny transportsedel på
femhundra riksdaler banko. Brefvet, som Johan med en af
glädje darrande röst uppläste, lydde som följer:
»Min unge vän!
»Som det kommit till min kunskap, att er blifvande
svåger, heir häradshöfdingen Anker, sistlidne sommar, vid
ett tillfälle i Hagaparken, och under det jag vistades utrikes,
räddat min älskade -syster från en ryslig död, och jag, utan
att såra hans kända grannlagenhet, icke på annat sätt anser
mig kunna lemna honom ett prof af min och de minas
lifliga erkänsla; så har jag, jemväl med kännedom af er flit
och ert hedrande uppförande i öfrigt, begagnat mig af det
tillfälle, som innevarande julafton erbjuder, för att lemna er
inneliggande sedel, att tjena såsom bidrag till fullföljandet
af edra studier; utlofvande derjemte att, derest ni framgent
rättfärdigar de goda* förhoppningar, edra anhöriga så väl
som edra lärare göra sig om er, framdeles hafva er i minne,
glad öfver att på detta sätt hafva både till en del fått
afbörda min tacksamhet mot er blifvande frände och på samma
gång uppmuntrat en lofvande yngling till fortgång på en
bana, som är den gode medborgarens.
»Om min och de minas helsning till er fru mor, edra
syskon och er blifvande svåger, anhåller
Rudolf Svärdfält,
kammarherre och ryttmästare.»
Johan, öfverväldigad af rörelse, kastade sig i moderns
öppnade famn. Sofia reste sig till hälften upp från soffan
och knäppte ihop sina magra händer.
»Hvad var det jag sade?» ropade hon med blicken
mot taket; »Gud öfvergifver aldrig de goda!... Lofvad vare
Hans namn!»
En låga af den heligaste julfröjd brann i sorgens boning.
»Se, det var en julklapp, detl» jublade klädståndsfrun;
»baron Svärdfält’är sig lik... alltid samma frikostighet
mot den fattige. . . alltid lika god och öm mot den
behöfvande nästan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
