Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
jtti.aftonen.
som passade upp kring det högtidliga, af mänga ljus
upplysta qvällsbordet, var det äfven en flicka af tio à elfva
ars ålder, hvilken var så upptagen af beundran öfver den
granna socker- och kanelskorpan, som låg öfver
gröt-portionen i hennes tallrik, doftande emot henne, att hon
hvarken hade syn eller hörsel för någonting annat. Den
lilla flickans ansigte var blekt och magert, men bebådade
icke desto mindre en blifvande skönhet, och i hennes stora
ögon låg något svärmiskt, drömmande, som oemotståndligt
drog alla till sig.
»Nu är det din tur att rimma,» ropade plåtslagaren
till sin blifvande måg; »fram nu dermed innan du häfver i
dig första skeden!»
Sebastian, som syntes bemöda sig att vara glad,
ursäktade sig och bad att få slippa.
»Du är £n stackare!» förklarade mästaren; »den som
har en bror som ska bli prest, en bror som är
spektakelmakare, en bror som är skolråtta i Clara och en bläcksudd
till svåger... fast det är sannt, vi ska inte röra på det
kapitlet... jaså, du kan inte rimma för gröten ... jag ska
hjelpa dig, jag:
Den som sitter i gröten och påtar,
han ska, hjerta i min talj, dansa
barfota på glödgade plåtar.
»Hä, går det inte i er, det, kanhända?» tillade den
sjelfbelåtne improvisatören.
Allå skrattade, med undantag af Sebastian, som
verkligen tyckte, att Charlotts brinnande ögon förvandlade sig
till glödgade plåtar under hans fötter.
»Nå, än du, bror Palm?» fortfor värden; »du har år
ut och år in stått bakom disken, och en bodbetjent han kan
slänga käft, han, så det går som en kappe ärter... Nå,
kommer det något nu?»
Palm försökte flere gånger, men hade svårt för att få
tag i något rim, till de öfrigas och synnerligast den
snillrike plåtslagarens stora förlustelse.
»Jag får väl rimma för dig också,» sade den senare;
»vänta, nu har jag något som passar:
I)en som illa kokar gröten,
han kommer, för altan i väld,
värst uti stöten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
