Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
välgökahjsn.
hos dem; nu smärtade det henne att höra honom vara
»förståndigare och lugnare». Hon ryste för att se och tala
med honom, af fruktan att dà svigta i sitt en gång fattade
och verkstälda beslut; men detta oaktadt smektes hennes
hjerta af hoppet att han skulle återkomma och allt åter
blifva såsom det varit förr. Att på en gång vilja och icke
vilja utgör kanske menniskans djupaste olycka, ty det väpnar
henne på samma gång mot sig sjelf och andra. Sofia led
nu grufliga qval, ty den kalla verkligheten hade med ens
utsläckt hoppets svagt flämtande låga, och känslan af den
sjelfuppoffring, hvaröfver hennes hjerta och mun hittills varit
stolta, dukade under dervid, lemnande rum för blygseln
öfver egen svaghet. Sådan är menniskan. Hvem vet om
så många godvilligt skulle hafva underkastat sig martyrdöden,
om de förut i föreställningen förmått uppfatta hela massan
af de qval, de gått till mötes.
Johan inrusade nu i kammaren med ett knyte i handen
och ett ansigte blossande af glädje.
»Se, hvad jag har fått!» ropade han, i det han
upplöste sitt knyte och framplockade den ena boken efter den
andra; »se bara... Ack, hvad den baronen varit god mot
mig! ... Alla de här böckerna har han gifvit mig, och flere
har han lofvat mig ändå... se, så’na vackra band... se
mamma 1 Se, Sofi lilla 1 Se, goda fru ... Hvad han är för en
engel, den baronen!»
»Och allt det der har du fått af honom!» ropade
modern, delande sonens glädje.
»Ja, mamma I... Det här är Livius, det var en romersk
författare, det, som jag får läsa när jag kommer på
gymnasium ... det här är Ovidius, som jag får läsa när jag
kommer i qvarta ... här är Nya Testamentet i det grannaste
band, det skulle mamma ha .. . och den här vackra
psalmboken skulle jag ge åt syster, sade baronen.»
»Alltid sig lik, alltid sig lik!» utropade klädståndsfrun
med den rörelse, hvaraf hon ständigt greps, när man talade
om den englalike baronen.
»Men det var inte nog med det,» fortfor Johan jublande;
»jag måste tala om allt för honom, om pappas rysliga död,
om mammas bekymmer, om systers lidanden och att det var
slut mellan henne och Anker... då grät han och kunde
inte tala på länge ... och jag grät med, vet mamma.»
»Jo jo men, han vet nog hvar skon klämmer, han,»
inföll klädståndsfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
