Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
vålgöeabksr.
»Jag kan inte komma ifrån min förvåning I» utbrast
fru Stenfjäll, efter att hafva uppläst’baronens skrifvelse; »sä
myckèn godhet har jag icke ens kunnat drömma om.»
»Jag är som jag vore fastväxt vid stolen,» förklarade
klädståndsfrun; »men, som jag sagt, det är honom likt, det der.»
»Sofi, hvad ska vi göra?... Ska vi begagna oss af
baronens artiga tillbud?» frågade modern.
»Jag vet inte, mamma! ... Allt är numera likgiltigt för
mig,» svarade Sofia, med tankarne ät helt annat häll.
»Det dröjer visst inte länge förrän ekipaget är här,»
sade Johan, »för jag hörde baronen säga till sin betjent,
att han genast skulle sätta för och köra hit.»
»Visst bör herrskapet àka ut,» tillrådde klädständsfrun;
»baronen skulle kanske taga det illa upp, om herrskapet läte
ekipaget fara tillbaka, utan att begagna sig deraf.»
»Men att åka ut sä der på helgdagsförmiddagen,»
anmärkte fru Stenfjäll, »skulle kanske se underligt ut i annat
folks ögon.»
»Säkert är det täcksläde,» förmodade den förståndiga
klädståndsfrun.
»Ja, mamma, det är täcksläde,» inföll Johan; »jag hörde
baronen säga så.»
»Nå, då kan ju inte en kristen själ se hvem som åker
uti den,» anmärkte klädmäklerskan.
»Hur är det, Sofi, är du road af att åka ut?» frågade
modern.
Sofia hörde icke sin mors fräga, men ymniga tärar
lättade hennes beklämda bröst.
»Söta Sofi!» bad Johan, »far ut med, sä fä vi alla sä
roligt.»
»Ni ska få se, det lyckas nog för baronen att ställa
allt i ordning igen,» uppmuntrade klädståndsfrun; »får han
bara tala med den sturska instrumentmakerskan, så blir det
nog annat ljud i skällan.»
Sofia spratt till och vände sina ögon mot den
uppmuntrande frun. Tårarne voro i ett ögonblick upptorkade
af det solsken, som strålade från det uppgående hoppet.
Men innan hon hann svara, nåddes hennes och de öfrigas
öron af välljudande bjällrors klang, och en stor täckt
herr-skapsrack höll utanför fönstret. Johan rusade under
glädjerop ut, för att välkomna det friherrliga åkdonet.
»Redan här!» ropade fru Stenfjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
