Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
vålqöbaken.
»Vet frun om han numera har något att göra med
min vän Palml»
»Jag vet inte om han lefver eller är död.., alltse’n
jag körde bort honom, sà ...»
»Sà har han varit borta .. . sà mycket bättre ... det är
alls inte skäl att återkalla honom.»
»Gud bevare mig väl för att göra detl»
»Det är en stor skälm, den der pojken, Och inte att
lita pà.»
»Han har gjort mig mycken sorg,» sade klädmäklerskan
med ett vidrigt grin.
»Arma modershjertal... Men det finns en annan, som
det är af högsta vigt att fà reda pà.»
»Hvem dà?»
»Er lilla fosterson.»
»Rudolf?»
»Ja visst... hvar är han?»
»Honom tog Olof med sig.»
»Satan sà dumt!... Ni måste skaffa rätt pà den pojken,
kosta hvad det kosta vill I»
»Det blir allt svårt, för Olof vill visst inte släppa
honom ifrån sig.»
»Gossen måste uppsnappas och döljas, utan att er son
vet hvem som tagit honom eller hvar han uppehåller sig ...
ni kommer till mig i eftermiddag, sà få vi talas vid derom .. .
Adjö, madam Sohlberg|... För tusan, fru skulle jag säga.»
Assessorn lemnade derefter den värda frun, hvilken,
såsom läsaren finner, avancerat från tiggardrottning och
kaffeförsäljerska i det gröna till klädmäklerska. Förra hösten
hade hon gått i »kompani», såsom det hette, med
klädmäklerskan Strömberg och. äfven flyttat tillsammans med
henne, hvilken bodde vid Skeppargatan i samma hus som
enkefru Stenfjäll. Fru Sohlberg, som, enligt uppgift, kort
tid derefter erhållit ett vackert arf efter en afliden slägting,
hade strax afträdt hela rörelsen till fru Strömberg, hvilken
då flyttade ifrån Skeppargatan, emedan fru Sohlberg, som
under tiden blifvit bekant med Stenfjälls enka, för denna
fattat en synnerlig vänskap och derför beslutit att bibehålla
fru Strömbergs rum. Fru Stenfjäll och hennes dotter, ehuru
de framför dit älskade ensligheten, kunde dock icke afvisa
en granne, hvilken städse visade dem det innerligaste
deltagande och bemödade sig att i allt vara dem till tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
