Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
»Ja, jag vet.»
»Hvad har hon till middan i dag?»
»Färsk bringa, grönkål och en liten snöripa. .. vanlig
juldagsmat, herr assessor.»
»Lägg till nägra bakelser och hemta upp en silfverhals
ur källaren, vi ha ju fruntimmersfrämmande, kära Johanna!»
»Som assessorn befaller.»
Levander lemnade sin tulubb ät hushållerskan och
inträdde i sin våning. Han bodde som en liten prins, den
förträfflige assessorn. Först befann man sig i salongen med
en stor ljuskrona i taket och en turkisk matta öfver hela
golfvet, hvarifrån höjde sig ett kolossalt divansbord af
mahogny, omgifvet af stora och dyrbart öfverklädda fåtöljer
eller sà kallade emmor. Kring väggarne voro divaner med
rödt damastöfverdrag placerade, och gigantiska, sällsynta
krukväxter uppspirade ur porslinskrukor, stäende närmast
panelningarne, och beskuggade hela fönstren. Till höger
om salongen säg man in i den vackra sängkammaren,
hvars väggar pryddes af oljefärgsmàlningar i breda förgylda
ramar, och till venster hade man assessorns skrifrum,
möbleradt i harmoni med de öfriga rummen. Det var till
skrifrummet Levander begaf sig. Inkommen, lät han sin
blick länge hvila på- soffan. På denna satt plåtslagarens
dotter med hufvudet lutadt mot ena soffkarmen och
slumrande på det sättet. Hennes ansigte var hvitt som
marmorskifvan på assessorns chiffonnier, men rundt omkring
de tillslutna ögonen slöto sig breda röda ringar, fuktiga af
tårar. De lösgjorda lockarne, som nätlikt lågo öfver den
fulla barmen, rörde sig vid dennas oroliga häfningar, och
de hemskt sprittande läpparne tillkännagåfvo, att det ej var
bland sällhetens myrtenlundar på vägar af rosor som
slumrer-skans drömmande själ sväfvade. En svart klädning af
bombasin omslöt den sofvande flickan, och de allra som
sötaste små fötter, maskerade af de finaste hvita
bomullsstrumpor, blänkte fram nedanom klädningsgarneringen och
hängde i kors öfver soffkanten, utan att röra golfmattan,
hvarpå skorna lågo, förmodligen afkastade under den oroliga
sömnen. Den högra handen doldes under slumrerskans
hufvud, men den venstra hvilade på soffan, glänsande som
en hopknuten ros af hvitt silkessammet.
Assessorn närmade sig på tå den sofvande och syntes
fröjda sig åt den sköna synen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
