Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄLGÖBABKN.
845
»Satan sà söt!» anmärkte han^för-sig sjelf; »äfven då
rosorna göra sitt himlasprång från kinden till ögongropen,
taga de sig väl ut, de förförerskorna, i synnerhet när de
sofva ... Qvinnorna borde aldrig skådas annorlunda än som
sofvande ... jag hör väl tusen gånger hellre de oartikulerade
ljuden från rosenläppar, hviskande i drömmarnas tunna
språkrör, än deras ogrammatikaliska prat, när de äro vakna...
Sof derför sött, du tjusande oförstånd!... Finge du slumra
tills jag väckte dig, så skulle du slumra i evighet!... Jag
hade, min själ, god lust att med några droppar opium vattna
blommorna på dina läppar!»
Assessorns mönstrande blick föll nu på flickans venstra
hand.
»Ringen är borta 1» sade han med ett triumferande löje
på sina läppar; »del der gråter inte guldsmeden åt.»
Derefter skred assessorn till sitt skrifbord, slog sig ner
dervid och framtog det bref han fått af madam Sohlberg.
Han bröt och läste det, derunder mumlande för sig sjelf:
»Jaså, min gode häradshöfding! Du tror då att dina
föräldrars ovilja mot föreningen med den älskade Sofi mer
grundar sig på andras intriger, än på de huldas eget tycke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
