Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
VÄl.GÖBAKEN.
Du har en fiende som stämplar mot dig och din kärlek...
du begriper inte motiven dertill... Den kortsynte unge
mannen tror väl,^ att jag är alldeles förryckt, som blandar
mig i hans kärlekshistoria, utan att han kan upptäcka nägon
orsak dertill 1... Vänta bara, den tid kommer nog, dä du
skall göra mig rättvisa och lära dig inse, att jag är nägot
mer än en simpel kältring, som utan rim och reson bringar
folk i lufven pä hvarandra... Hvad rang du dä ger mig
i stället, kan just göra mig detsamma, din snushane 1...
Jaså, mammas och pappas ögon skola en gäng öppnas, tror
du ... Fägnar mig, min gosse lilla!... »Var lugn, min Sofi!
Lita pä min kärlek och mina bemödanden för vår gemensamma
lycka; jag skall besegra allà hinder, så väl dem, hvilka andra
lägga i vår väg, som dem, hvilka uppkomma ur dina egna
föreställningar» och så vidare .. . Han väpnar sig både mot
himmel och jord, den tappre häradshöfdingen ... »I dag på
förmiddagen är jag uppkallad till presidenten; hvad han vill
mig, vet jag’ inte» ... Men jag vet det, jag, min gubbe!...
»Men ifrån honom skyndar jag till dig» ... För sent, min
hedersvän!... Otur på förmiddagen... otur på
eftermiddagen ... och i morgon är du på väg för att skipa lag och
rätt bland bönderna i Jemtland ... kom nu och säg, att jag
intrigerar mot din befordran också!... Ett nytt
kärleksglödande bref, alldeles genomdränkt af afskedets tårar och
med hoppets solstrålar genom duggregnet, kommer från dig
till... tül mig, det förstås... och detta med rätta, som
kunglig hofrätten skrifver.»
Efter detta samtal med häradshöfding Ankers bref till
Sofia Stenfjäll öppnade han en låda i skrifbordet och gömde
sorgfälligt brefvet deruti. Derpå tog han från bordet en
liten ask af perlemor, plockade derutur några pastiljer, hvilka
han stoppade in i sin mun, och sträckte sig derefter makligt
i sin stora länstol, med ögonen mot taket. Så hade han
väl suttit sina goda fem minuter, då han hörde att det
började röra sig på soffan bakom honom. Han fortfor icke
desto mindre att betrakta de bronsfärgade sfinxerna på den
breda tapetbården vid taklisten. En djup suck bakom hans
rygg nådde hans öron, men hans ansigte förändrade sig icke
mer deraf, än de ansigten gjorde, dem han hade ögonen på.
Slutligen kände han sin ena skuldra vidröras af en lätt
hand och ett svall af lockar falla honom öfver ansigtet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
