Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgö&abkn.
851
af fröken Marie Louise, hvilken under det mildaste
småleende och de hjertligaste ord ledsagade sina gäster genom
de öfriga små, men smakfullt möblerade rummen. Glödgadt
vin i silfverskålar serverades, och den artiga värdinnan,
som alldeles icke syntes veta hvad bördshögmod var,
började med sina gäster samtala om hvarjehanda. Den gamla
fröken var utledsen på stadslifvet och kunde icke en gåpg
om vintrarne trifvas i Stockholm. Att stöka med sitt lilla
hushåll och sin ladugård utgjorde hennes käraste
sysselsättning. Hon skattade sig lycklig öfver att hafva fått hem
sin älskade brorson efter hans långa utrikes resa. Hon
talade om hans godhet icke blott mot sina syskon och
fränder, utan äfven mot alla menniskor. Hon lät förstå, att
hennes brorson enkom för hennes trefnad inköpt det lilla
Sjöbérg. Han var allas välgörare. Hon beklagade, att
hennes brorsdotter, fröken Amanda, nu skulle vara nedrest
till sin onkel på Himmelsta, tagande för gifvet, att hon och
mamsell Stenfjäll skulle hafva blifvit de bästa vänner, i
synnerhet som Amanda verkligen många gånger frågat efter
henne och önskat göra hennes bekantskap. Hon ordade
vidare om sin brorsons melankoli och trodde att han icke
skulle lefva länge, ehuru hon prisade hans afsmak för stora
verlden, från hvilken han alltmer sökte draga sig undan,
för att få lefva i ro på den lugna och trefliga landsbygden.
Hon klandrade lefnadssättet inom den stora verlden och
ville icke för mycket godt bortbyta sin lott mot en
öfver-hofmästarinnas. Hon hade visserligen aldrig förut haft nöjet
af herrskapet Stenfjälls bekantskap, men hoppades nu, att
det ej vore sista gången hon hugnades med dess besök.
Hon förklarade, att mamsell borde dricka mjölkbrunn
nästkommande sorrimar och att Sjöbérg, som var ett af de
skönaste ställen kring staden, vore rätt tjenligt för ifrågavarande
ändamål, samt att hon med nöje skulle se om mamsell ville
tillbringa sommaren derstädes, såsom ett sällskap åt henne,
hvilken äfven ämnade dricka mjölkbrunn. Medan hon
sålunda stälde sig och sin ladugård till mamsell Sofias tjenst,
tillbjöd hon unga herrn fiskrättigheten vid Sjöbérgs strand,
ty det skulle naturligtvis vara roligt för systern att hafva
sin broder hos sig. Hon ansåg dessutom för säkert, att
frun, så ofta hennes tid det medgåfve, skulle helsa på sina
barn, hvilket vore så mycket lättare, som dagligen bud
skickades från och till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
