Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgöraren.
353
gästers familjeförhållanden, ty troligtvis visste hon ännu
ingenting derom, och, om hon också afvetat dem, var hon
i alla fall för delikat att vidröra så ömtåliga ämnen.
På det sättet förflöt förmiddagen. Värdinnan förde
sina gäster till middagsbordet, tarfligt men godt. Fröken
Marie Louise tyckte ej om stora tillrustningar af mat och
dryck, och hon delade äfven deruti sin brorsons smak,
anförande, i sammanhang dermed, den ovanlige baronens
yttrande, att om de rike ville inskränka sina rätter till två
för hvarje dag, så skulle inga fattighus behöfva byggas och
inga tiggare vanpryda gator och landsvägar. Den goda
tanten kunde aldrig nog berömma sin ypperlige brorson.
Middagen var slutad, och man drack sitt kaffe i det
lilla trefliga kabinettet, hvarifrån man hade utsigt af
Eds-viken, på hvars öfverdrag af bländande snö juldagens klara
sol stickade sina röda rosor. Derefter uppslog fröken en
grannt inbunden postilla och läste derutur en
aftonsångspredikan, som var ganska uppbygglig att höra och
hvarunder den gudfruktiga fröken göt sina modiga tårar, äfven
deruti föregående sitt främmande med godt exempel. Att
läsa vackra predikningar var äfven hennes brorsons käraste
sysselsättning, någonting högst ovanligt af en ung man,
medgaf hon, ett medgifvande som fullkomligt, delades af de
andra. Vidare tog hvar och en af sällskapet sig en psalm
och fröken Marie Louise valde en för sin brorsons räkning,
den hon uppläste och förklarade vara så väl passande för
honom. I allt hvad hon sade och handlade var alltid
hennes brorson kronan på verket. Sällan hade man hört den
ena slägtingen så beprisa den andra och lika sällan sett
en så from och kristligt sinnad fröken som den
femtiofem-åriga Marie Louise Svärdfàlt. Men huru mycket mera
förvånade skulle ej fru Stenfjäll och hennes barn hafva blifvit,
om de vetat, att den gamla frökens kärlek för landet
och landthushållningen samt hela hennes fromma och
kristliga väsen för öfrigt blott var en enda dags verk, så att
man nästan skulle kunnat tro, att hon fått hela sin nya
bättre menniska till julklapp.
Skymningen inbröt, och man började ånyo tala om
återresan till staden; men som Johan, hvilken strax efter
kaffedrickningen skyndat ner till sjön för att pröfva ett par
Vålnaden. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
