Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
välgöraren.
för hans högmod skola nu tvänne goda hjertan förkrossas ...
det är eländigt, ja afskyvärdt 1»
»Men hur vill du dä ställa till med de stackars
menniskorna?» frågade gamla fröken.
»Jag har beslutit, att de skola hafva hvarandra,»
svarade baronen; »flickan fàr af mig en hemgift, som kan
motsvara bokhållarens anspräk, och hans son gör jag till
arrendator pä Sjöbérg, dock först sedan den beskedliga Greta
blifvit hans hustru... Jag får be min goda tant meddela
bokhållaren detta mitt förslag.»
»Hjertans gerna vill jag göra det, söta Rudolf!... Men
om gubben ändå förblir lika envis?»
»Skaffar jag Greta en annan hygglig och beskedlig
man.»
»Godt och väl!... Men tror du hon skall känna sig
lika lycklig deraf?»
»Hon kommer att göra det, min dyraste tantl... De
så kallade lägre klasserna äro, just till följd af den
bildningsgrad, hvarpå de befinna sig, icke utsatta för den massa af
känslor och passioner som vi... derför har förståndet större
makt hos dem, än hos oss, och under det vi öfverlemna
vårt lif åt en förtviflan, som icke upphör förrän vid grafven,
taga de sitt parti medan tid är och gå att i uppfyllandet af
nya heliga pligter finna ersättning för hvad de förlora...
Ack, hur mycket skulle inte vi kunna lära oss af dem,
som bo under den låga hyddans torftak!»
Baronen suckade djupt och vexlade derunder en blick
med Sofia. Deras hjertan förstodo hvarandra, ty de hade
naturligtvis lidit detsamma. Tanten gick nu ut, för att sköta
sina hushållsgöromål, såsom hon uttryckte sig, hvarefter
baronen öppnade ett långt samtal med fru Stenfjäll och
hennes dotter rörande deras familjeangelägenheter, och
hvarigenom de båda fruntimren ännu mer blefvo öfvertygade
derom, att en i andras bekymmer och olyckor mer
deltagande menniska icke funnes till i denna verlden. Han
berömde Sofias handling, men underlät icke att på samma
gång uttala sin förundran öfver häradshöfdingen, som icke
med en enda rad besvarat hennes sista skrifvelse. Det vore
visserligen vackert att lyda ömma föräldrars vilja, menade
baronen, men detta borde dock icke hafva hindrat en ädel
man, som han ansåg häradshöfdingen vara, från att skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
