Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vllgöbarsn.
35»
och hennes främmande. Han kysste fra Stenfjäll på hand,
den artige hofmännen, och mamsell Stenfjäll på pannan,
den ädle välgöraren, samt lade sin hand på Johans hufvud,
den faderlige vännen. Han tillhviskade dem mod och hopp,
i det han för andra gången slöt den lidande familjen i sin
famn, under upprepade löften att han icke skulle gifva sig
någon ro, förrän han öppnat för dem alla en utsigt af
lyckligare dagar.
Baronen gick, men länge hvilade de qvarlemnades
tår-fylda ögon på dörren, genom hvilken allas välgörare
försvunnit, och de tackade med djupt rörda hjertan den evige
förbarmaren ofvan skyn och stjernorna, som i deras väg
skickat den hugsvalande engeln. Den boning, hvaruti de nu
befunno sig, föreföll dem icke som en jordens tillhörighet,
utan som en hägring högt ofvan jorden af himlars frid
och lycksalighet. Men hade de sett de blickar och hört
de ord, som vexlades mellan fröken Marie Louise och
hennes älskade brorson, baron Rudolf Svärdfàlt, under det
dessa åtföljdes till släden, hvilken väntade på gården, de
skulle dl hellre önskat sig på Edsvikens mörka botten
med istaket öfver sina hufvuden än att tillbringa den långa
vinternatten under Sjöbérgs gästfria tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
