Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamnbusen.
361
Levander till fru Sohlberg, som stod invid skrifbordet,
framför hvilket han satt.
»Jag fick inte tid dertill, herr assessor,» svarade
klädståndsfrun, »för just som jag skulle gà hit, fipk jag spaning
på min lilla fosterson och skyndade strax bort för att fä
tag i honom.»
»Och det lyckades?»
»Ja, han sitter nu mellan läs och bom hemma hos
mig.»
»Godt!... Hvar var han?»
»Pä ett bondqvarter vid Luntmakaregatan, der han höll
till jemte Olof.»
»Olof gaf med sig och släppte honom?»
»Olof var lyckligtvis borta för tillfället... annars hade
det visst inte gått sä lätt; men hvad är nu meningen med
gossen?... Det kostar att föda honom, ska jag säga.»
»Var lugn!... Baron Svärdfàlt kommer att draga
försorg om honom, såsom billigt är . . . men det är nödvändigt
att pojken kommer ifrän Stockholm, ty annars får cr söta
son äter tag i honom och vallar sin lilla baron, sotn han
kallar honon», ifrån ena ändan af staden till den andra. . .
det der har redan väckt uppseende och blottställer den stora
baronens goda namn och rykte.»
»Kan väl förstå det, herr assessor!»
»Nä, hvad nytt för resten?» frägade Levander.
»Ett och annat, herr assessor!»
»Lät höra... hur gick det i gàr, sedan jag gätt
ifrän er?»
»Jo, jag hade tagit nyckeln ur dörren och tittade genom #
jalusierna.»
»Nà, hvad säg frun för goda saker genom jalusierna?»
»Först kom plåtslagargesällen och hamrade på deras
dörr dernere, och sedan kom han och dunkade på min dörr,
men som jag inte var hemma, så gick han sin väg.»
»Stackars käril»
»Strax derefter kom häradshöfdingen och slog först på
dernere och sedan på min dörr... jag var riktigt ängslig
för dörrspegeln, men jag var inte hemma, det förstås.»
»Visserligen ... nå, än se’n?»
»Se’n gick han.»
»Stackars karl!... Men det förvånar mig, att de inte
träffade hvarandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
