Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
pamnbusen.
»Ja ... jag vet.»
»Jaså, du känner henne?»
»Ja ..nej, nej, jag känner henne inte.»
»Följ mig upp -till henne, sä ger hon dig nägot, för
hon är sä beskedlig mot alla menniskor... du .kan inte
tro sä god hon varit mot mamma och oss... vi bo i
samma hus, vi.»
Olof gapade pä Johan med ett uttryck af förvåning.
»Jag har helsningar till henne ifrån mamma, som nu
är på landet... på Sjöbérg ... den goda baron Svärd fält
skjutsade öss dit ut i går... känner du baron Svärdfàlt?»
Olof fortfor att betrakta Johan på samma sätt soqj förut.
»Hvarför ser du på mig så der underligt?» frågade
denne.
»Mutter är god mot er... och baron Svärdfält är
också god mot er?»
»Hvad sade du?»
»Ingenting, lilla herre!... Ingenting.»
»Ahl Se herr Johan!» hördes en röst från porten,
hvarvid Olof ryste till.
»God middag, söta frul» ropade Johan och sprang emot
fru Sohlberg, som nu visade sig i porten.
»Hur mà mamma och syster?»-frågade hon, fattande
Johan vid handen och dragande honom med sig in i huset;
»inte. ska herr Johan tala med så’ria der gatstrykare ...
hvad sade han för slag?»
»Den stackarji satt och grät på trappan,» svarade Johan.
»Kom nu upp till mig, så får jag veta när mamma
och syster komma hem,» sade hon och förde Johan med
sig uppför trapporna.
Den »trefliga klädståndsfrun» betraktade derunder sin
unge vän med något oroliga, forskande blickar.
Hamnbusen skred långsamt upp åt Storgatan. Kommen
till hörnet deraf, stannade han och vände sig om, skådande
tillbaka mot det hus han lemnat.
»Hvad han var glad, den goda gossen!» sade han för
sig sjelf; »och han gaf mig den här riksdalern af godt
hjerta, det såg jag tydligt... Hu, hvad det är rysligt att
vara så här ensam!... Att inte ha någon som man kan
hålla af. . . som man får hålla af!... Att inte ha mor, inte
syskon ... ingen ... ingen ... Om jag hade det, som han har,
skulle jag också vara glad, men jag har intet utom mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
