Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
kaptenen’.
sig värden utför spiraltrappan och tager ånyo plats framför
sin uppslagna chiffonier. Efter hand tölja honom gästerna
dit ner och tillvexla sig dukater, ty annat än guld får ej
glänsa pä de granna spelborden deruppe. Snart äro alla
spelborden upptagna och värden vandrar mellan rummen,
upphemtande polangen och läggande den i en liten förgyld
sparbössa, som hänger i hvarje rum. Man spelar
»femkorts-kille» och andra sä kallade konversationsspel. Det är
blott de lätta trupperna som nu marschera framför Faraos
stora armé.
Man pästär, att man vid spelbordet bäst kan lära sig
känna menniskans innersta. Man hör der, hur somliga ena
gången högt jubla öfver sin tur och den andra lika högt
jämra sig öfver sin otur, medan deremot nägra bibehålla
ett lugn, lika stelt och orubbligt i motgängen som i
medgången. Man rynkar på näsan åt menniskor af det förra
slaget, anseende dem för stackare, kältringar och smäaktiga
varelser, men lofordar deremot de senare, seende i deras
kallblodighet ett stort bevis pä alla möjliga ädla egenskaper.
Detta är, enligt vår uppfattningsförmäga, falskt, ty det borde
snarare bevisa, att hos de förre själens ömmaste känslor
ännu icke hunnit så förtorka som hos de senare, samt att
de ej, liksom dessa, äro blinda för de olyckliga följderna af
en så förderflig passion som spelpassionen, ty de svära icke
blott öfver lyckan, utan äfven öfver sig sjelfva, och ångern,
om den också icke har någon bättring till följd, är dock
alltid mycket mera prisvärd än förhärdeisen. De hafva
kanske svagare karakterer och mindre förställningskonst än
de senare, men deremot bättre hjertan och större
själsöppenhet, hvilket visserligen förtjenar att tagas i betraktande,
innan man fördömande rynkar pä näsan åt dem.
»Hvarför äro kortlekarne uppbrutna, och hvarför får
man inte blanda dem till första gifven?» frågar en af
spelarne, som af de öfriga blifvit tillsagd att ej blanda.
»Det är ett af värdens uttryckliga förbehåll,» svarar
en annan, »ty han blandar sjelf lekarne och läser böner
öfver dem, och sädana som korten af honom blifvit hitlagda,
skola de sedan gifvas med; men efter första gifven, få vi
blanda så mycket oss behagar ... var så god och lägg för,
min herre!»
När värden efter en timmes förlopp inträder i ett af
förmaken, blir han varse en ung man, som lemnat spel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
