- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
390

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

kaptenen’.

Personerna derinne synas villrådiga och börja hviska
sins emellan. Förmodligen äro de osäkra, huruvida all gåfva
som kommer ofvanifrån är god. Kaptenen sticker in
sedel-bundten genom fönsteröppningen, hvilken slutligen vidgas
allt mer och mer, ty penningen är en god gåfva, den må
nu komma ifrån hvilket håll som helst. Kaptenen träder
först in med ena benet och sedan med den öfriga delen af
kroppen samt står nu sent omsider i ett varmt rum, omgifven
af herrar och fruntimmer, alla i helgdagskläder.

»Ber om förlåtelse, att jag kommer så här dagsl»
utbrister nu kapten, under många bugningar till höger och
venster; »ack, hvad det är skönt och varmt härinne...
hur står det till?... Låt inte mig genera ... var så god och
visa mig hvar dörrn är... hu, hvad jag fryser!»

Alla se på den besynnerlige gästen, hvilken så der
fallit på dem direkte från skyarne, och anse honom för
ingenting mindre än klok; men en dåre med bankosedlar i
handen och slamrande mynt i fickorna, ty den främmandes
morgonrock gjorde vid dess egares inträdande ett fasligt
väsen af sig, är alltid vida mer välkommen och omhuldad
än jordens alla vise. Höfliga ord och åtbörder möta
kaptenen eller öfverstlöjtnanten från alla sidor, och han å sin
sida utvecklar en krigares hela förmåga i komplimenter.

En liten knubbig ung fru, med en grann mössa på
hufvudet, beder honom stiga fram. Kaptenen träder fram
i rummet och blifver varse ett dukadt bord, fullt af mat
och dryck.

»Herrskapet håller på att spisa,» säger han; »låt inte

mig störa matron ... en ypperlig julskinka___med fruns till-

låtelse vill jag smaka på den ... minsann står inte det en
bränvinsflaska här... herrskapet kan inte föreställa sig så
kallt det var på taket.»

Dervid slår kaptenen bränvin i ett dricksglas och
tömmer det till botten.

»Skönt bränvin!» utropar han; »hvar köper frun sitt
bränvin?... Var så god och slå sig ner kring bordet, mina
herrar och damer ... der ha vi senap ... skönt!... Senap
och skinka äro som man och hustru ... gutår på halfvan ...
lycka till god jul och godt slut på året!»

Kaptenen är i full fart vid bordet. Värdinnan och
hennes gäster göra honom sällskap under många
höflighets-betygelser, ty att så der bjuda sig sjelf och taga för sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free