Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-kaptenen.
885
sjelf, värd och värdinna oåtspord, kan endast en förnäm
och verserad man tillåta sig. Naturbarnet på norr gälde
för en man af verld i staden.
»Frun är enka?» säger kaptenen, mumsande af hjertans
grund.
»Nej, herr öfverstlöjtnant... min man har gått ut på
en stund, men kommer snart tillbaka... det var ett så’nt
rysligt spektakel på gatan, si han måste ner.»
»Det var väl slagsmål som vanligt?»
»De ha fått spaning på en tjuf, snm ska vara här i
grannskapet.»
Kaptenen gör en grimas, som väcker uppmärksamhet.
»Tusan till senap att vara amper!» yttrar han; »vackert
julväder I... Trefligt att promenera uti... gentilt väglag!»
Kaptenen synes redan hafva glömt sin promenad på
taket.
»Har frun sett Korsfararne?» frågar han värdinnan;
»är det surstek, det der?»
Kaptenen höjer sig öfver bordet, sticker gaffeln i ett
stekfat, som står midt på bordet, och fångar sig en skifva.
»Får jag inte lof att dricka kusins skål?» proponerar
derefter den artige kaptenen, i det han klingar mot
värdinnans glas.
Värdinnan rodnar, förvånad öfver så mycken
nedlåtenhet, men kastar derefter en stolt blick på sina öfriga gäster
och bifaller propositionen under det ljufvaste småleende.
»Herre min Gud!» ropar en mamsell, som sitter midt
emot kaptenen; »herr öfverstlöjtnanten tappade sin mustasch
i glaset 1»
Alla fästa med ökad förvåning sina ögon på krigarens
öfverläpp.
»Besitta och regera!» ropar kaptenen något förlägen;
»ligger den icke der ... saken är den, att... att i förgår
fingo vi, öfverstlöjtnanter i armén, order att... att raka
bort mustascherna ... och i går fingo vi order att... att ha
mustascher igen ... och derför ser herrskapet, så måste vi...
derför ser kusin lilla,» tillägger han, under det han lindar
sin etaa arm om värdinnans hals, »så ... men det var sannt,
kusin lilla, vi skulle väl pussas också, för utan en puss, så...»
Kaptenens tunga förstummas, ty han får i detsamma
ögonen på en lång herre, hvilken han förut ej sett, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
