Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föblofningsdagen.
413
den eklärerade byggningen och ana, att något särdeles
högtidligt försiggick på Sjöbérgs höglända strand.
Något särdeles högtidligt var det också, ty en kristlig
trolofning firades mellan högvälborne herr baron Rudolf
Svärdfàlt och mamsell Sofia Stenfjäll. Gästernas antal var
ringa och bestod, utom af de begge kontrahenterna och deras
anhöriga, tant Marie Louise, fra Stenfjäll jemte hennes
söner, Sebastian och Johan, endast af kyrkoherden i socknen
med sin fra och syster, en gammal hvassnäst mamsell, samt
tvänne officerare vid samma dragonregemente som baron
Svärdfàlt.
Baron Svärdfàlt, i civila svarta kläder med
svärdsordensbandet i knapphålet, satt på soffan bredvid sin fästmö, hvars
svarta sidenklädning stack af emot den blekhet, som i ännu
högre grad än eljest betäckte hennes ansigte. Kyrkoherden
Lundström, en fryntlig, lefnadsglad man, konverserade flitigt
med de äldre damerna, men de begge officerarne promenerade
tillsammans ur det ena rummet in i det andra fram och
tillbaka.
»Har jag roligt, herr magister?» frågade den ene
krigaren den andre vid ett tillfälle då de ensamme befunno
sig i den lilla salen.
»Svärdfàlt är galen, det är det enda svar jag i afton
kan gifva dig på alla dina frågor,» genmälde den andre.
»Utan börd, utan skönhet, utan förmögenhet. . . min
förvåning stiger vid hvarje ögonblick.»
»Hennes ansigte är hvitt som ett bandtler, och mager
är hon som en nötskrika om vintertiden.»
»Hvem kan fatta sympatiernas välde?»
»Sympatiernas välde?... Du har. rätt, de måtte
sympatisera väl tillsammans... har du observerat hur hennes
ögon stirra framför sig, liksom hon ej visste hvar hon vore
hemma?»
»Visst har jag det.»
»Hvad skulle vi här att göra?... Det hade verkligen
varit mera på sitt ställe, om man skickat hit ut tvänne
vakt-karlar från dårhuset; ty jag förutspår en väg ditåt, belyst af
Hymens fackla.»
»Hade du ögonen på bruden, när ringarne vexlades?»
»Nej, jag stod då och betraktade yrvädret genom
fönstret och tänkte med bekymmer på vår hemresa, ty, fan
ta mig, jag stannar här öfver natten, om också snöflingorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
