Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI8CIPKLN.
431
»Med förra posten fick jag den underrättelsen, att
förbindelsen mellan min syster och häradshöfding Anker var
upplöst.»
»Och nu ... si snart? ...»
»Ja, underliga händelser hafva inom kort tid timat bland
de mina... Hur olyckligt, att jag skall vara hindrad af
min tentamen från att resa till Stockholm!»
Hon, som passat upp vid bordet, aflägsnade sig nu ur
rummet och gick in i sängkammaren.
»Äfven jag fick i går bref från min mor,» sade
baronen.
»Med gladare nyheter?»
»Min onkel har ändrat sitt testamente och anordnat
största delen af sin förmögenhet till förmån för mina
kusiner. »
Kandidaten fixerade derunder skarpt sin discipel.
»Men det är inte denna omständighet som oroat mig
och jagat sömnen från min bädd hela denna långa förfärliga
natt, ty hvarför skulle jag väl ensam blifva egare till allt?»
»Hvilken omständighet då?»
»Min onkel har förbjudit mig och min mor sitt hus .. .
vi få aldrig mer återse den vördade mannen,» svarade
ynglingen, utbristande derefter i tårar och gråtande som ett barn.
»Känner baron orsaken till denna olyckliga förändring?»
frågade informatorn efter en stunds tystnad.
»Min kusin Amanda,» svarade discipeln snyftande,
»skrifver mig äfven till.»
»Hvad skrifver hon?»
»Hon vet af att onkel ändrat testamentet, men känner
inte anledningen till hans missnöje med oss.. . Den goda,
den ädla Amanda! Hon tror sig kunna trösta mig dermed,
att hon afstår sin del åt mig.»
»Det var henne värdigt.»
»Och jag skulle kunna trösta mig dermed?... Inte
mera få se honom!... Inte mera få lyssna till hans röst,
som så vänligt ljöd emot mig i min barndoms dagar!...
O, jag är rysligt olycklig!»
Ynglingen, som derunder uppstigit från bordet, föll nu
tillbaka på stolen under den mest konvulsiviska gråt.
Stenfjäll skyndade till honom och lade hans hufvud
mot sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
