Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bRöllopsdagEn.
469
»Rudolf! Jag besvär dig vid vàr fars ... nej, vid vàr
mors minne!... Detta giftermål fär inte ske!»
»Är du frän dina sinnen?»
»Jag blir det, om du låter viga dig vid denna flicka.»
»Du blir brudtärna pà denna flickas bröllop.»
Amanda ryste tillbaka några steg. Hennes bröst arbetade
våldsamt, och hennes läppar darrade.
»Det är dà sanning, en förskräcklig sanning!» utropade
hon med brinnande ögon; »den soin sà kan handla i ett,
är också skyldig till annat! O, min Gud! Har du alldeles
öfvergifvit honom ... och oss alla!»
»Är det någon ny sentimental scen, söta syster?»
Amanda nalkades ånyo sin broder och, i det hon
hopknäppte sina händer och såg pä honom med en blick så
rörande, att den kunnat smälta en sten, sade hon:
»Egennyttan har då släckt hvarje gnista af natur och
mensklighet i ditt bröst!... Olycklige! När sålde du dig
till mörkrets makter?»
Baronen lutade fram sitt hufvud och stirrade in i
systerns ögon.
»Rudolf! Rudolf!» utropade hon genom en ström af
tårar; »du har stämplat mot den i ära och redlighet grånade
mannens lif!»
»Hvad vågar du säga?»
»Nåd! Nàd! Du himmelens Gud!... Min bror är...
mördare!»
Baronen studsade, och Amanda, hvars krafter nu
öfvergåfvo henne, sjönk ner på soffan med händerna för sina
ögon.
Svärdfält började stönande vandra af och an på
förmaks-golfvet. O beslutsam heten knöt sina skarpa händer om hans
förhärdade hjerta. Såg han kanske engeln, som från
vinterskyn i öster vinkade honom till sig från brottets och det
eviga förderfvets afgrund?
»Ingen tid att förloral» mumlade han för sig sjelf;
»fort till Sjöbérg!... Jag måste stå brudgum i dag, om
jag också skall bjuda afgrundens andar till gäster pà mitt
bröllop!»
Derefter störtade han ut ur förmaket. Den olycklige 1
Han sàg ej den« vinkande engeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
