Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBÖM.OPSDAGKN.
473
höll sig fast vid släden med ena handen och lyfte med den
andra sin käpp öfver betjentens hufvud, i det han sade:
»Han håller sig i skinnet, för han är blott betjent och
lilla herrn der är herre ... annars kittlar jag honom i nacken
med den här käppen på äkta svenska... begriper han det,
herr trafvarlapp?»
»Inte köra längre om han stå qvar,» förklarade
betjenten; »baron blifva ond, mycke ond.»
»Stig nu af, gosse,» bad Johan; »baronen tycker kanske
inte om att någon står bakpå hans släde.»
»Baroner tycka alltid om att ha folk bakpå sina
åkdon ... det är bara dumheter af det der svartskägget.»
»Men sådana som du tycker han kanske inte om,»
invände Johan.
»Kan så vara... men det har sina randiga skäl, det.. .
bara vi väl kommit öfver på andra stranden, så springer
jag af, och ingen behöfver se mig vidare.»
»Sacre Dieu! Vilja inte åfl» skrek betjenten.
Johan kastade på tiggaren en bönfallande blick, men
hade icke hjerta att befalla honom lemna släden.
»Herre, jag måste följa med öfver isen I» ropade Olof
ångestfullt; »om herrn hade hört hvad mutter sade till
betjenten, så...»
»Hvad för en mutter?... Hvad menar du?»
Olof teg. Af den ängslan, som beherrskade hans
ansigte, syntes det, att en våldsam strid kämpades inom honom.
»Du måste stiga äf nu,» sade slutligen Johan; »ty de
kunna bli onda på mig, när jag kommer fram.»
»Nej, onda bli de inte ... men långnästa bli de, och
det misskläder aldrig förnämt folk.»
Betjenten knuffade i detsamma till Olof; men denne,
förberedd derpå, höll sig fast oeh betalte på ögonblicket
knuffen med ett slag af påken, som träffade betjentens
bakåt-sträckta arm med den verkan, att betjenten skrikande
hoppade upp i släden. Hästen, skygg för ropet och den
svängande påken, satte nu af i halft skenande ner på isen, så
att betjenten måste med begge händer fatta i tömmarne
för att hejda det lifliga djurets språng. Medan det sålunda
bar af, så att snö och is kastades upp i släden, skrek Olof
i örat på betjenten: v
»Om du knuffar hit en gång till, din slyngel, så
knäcker jag hufvudskålen på dig... jag vet hvad du har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
