Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
BRÖLLOPSDAG JEN.
sinnet, din bof; men jag lägger knölpäken pà ditt sinne,
jag, sà du ska minnas detl»
Antingen nu betjenten förstod dessa ord eller blott
tänkte pà att hålla inne hästen, nog af, han hade ingenting
vidare att invända, ehuru han i sin nacke kände knölpåkens
kittlande pik. Johan svepte in sig i pelsen, grubblande
öfver Olofs besynnerliga ord till betjenten. Släden for nu
längs öfver viken med de högländta förbiilande stränderna
pà hvar sin sida, ännu följande den stora uppkörda vägen,
tills man hunnit några alnar förbi Sjöbérgs strand. Nu
tog betjenten af till höger från stora vägen och körde in
pà en smalare och, såsom det tydligen förmärktes, nyss
uppskottad väg. Der stannade släden.
»Taga tömmarne, monsieur,» sade han, »mäste gä àf...
monsieur köra genvägen ... jag komma efter.»
Dervid lemnade han tömmarne1 åt Johan och steg ur
’släden. Olof, som misstänkte att denna manöver gälde
honom, följde alla betjentens rörelser, i det han höll påken
framför sig, beredd till försvar. Men betjenten tycktes ej
vidare hafva något i sinnet, emot honom, utan stod qvar
på vägen, under det hästen, körd af Johan, sprang fram på
den nya vägen.
»Den här har visst blifvit uppskottad sedan jag for
ifrån Sjöbérg,» anmärkte Johan, »ty när jag i morse for
med mjölkbudet till staden, körde vi ingen annan än den
vanliga vägen.»
»Nyss uppskottad?» skrek Olof till, i det han lutade
sig öfver Johan, fattade tag uti tömmarne och stannade
hästen, hvarefter han kastade en blick tillbaka. Betjenten,
hvilken de redan lemnat ett godt stycke efter sig, stod ännu
qvar pà sin plats, med ansigtet vändt mot släden.
»Jaså, det var då här, som...» mumlade Olof; »tag
nu tömmarne, lilla herre, sà ska jag gà förut och
undersöka vägen, för jag ser tydligt, att ingen före oss farit
den... håll bara stilla och kör inte förrän jag säger till.»
Johan såg på Olof med stora ögon; men denne, utan
att yttra något vidare, skyndade förut på vägen, stötande
deruti med påken. Ju mer Olof aflägsnade sig från den
stillastående släden, desto tunnare tyckte han att isen blef,
ty för hvarje stöt han gjorde, bräckte och dånade det i
isen. Hastigt stannade han, ty vid en lindrig stöt hade
hans påk till hälften gått igenom isen. Han drog upp den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
