Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDAGEN.
, 475
igen och kastade en lång forskande blick framför sig. Då
sig han, att vatten trängde upp och genombröt den tunna
snöskorpan, — en stor våt graf öppnade sig för hans ögon.
»Ha hal» hånskrattade han, vände sig om och hastade
med lätta steg tillbaka till släden.
»Nå?» frågade Johan.
Olof teg och hoppade upp i släden vid Johans sida,
ryckte tömmarne ur hans hand och körde tvärs öfver snön
ifräln den lilla vägen rakt in på den stora. När han
återfunnit denna, vände han ansigtet mot betjenten, grinade
och räckte ut tungan åt honom, hvarefter han gaf hästen
ett slag med påken.
»Håll, hålll Vi ska väl vänta på betjenten,» ropade
Johan.
»Ih, nej!» svarade Olof; »han väntade visst inte att
finna oss ... trafva, Svarten!» ,
»Är du tokig?... Hvarför slår du hästen så der?...
Vill du ha honom att skena? Håll! Hålll»
»Hoppsan, hejsan!» skrek Olof, ryckande på tömmarne
och svängande käppen öfver sitt hufvud; »i galopp, Svarten,
så att buken sopar snön!... Husch, hvad det ränner af! ...
Trallala, trallala!»
Snart hunno de Sjöbérgs strand, och när släden väl
kommit på landbacken, steg Olof ur och återgaf Johan
tömmarne.
»Se så, lilla herre 1» sade han med ett triumferande
småleende; »kör nu fram till gården, jag vill inte åka längre;
men möt mig om en halftimme här på samma ställe...
jag har så mycket att säga då ... adjö, adjö!»
Derefter sprang han tillbaka ner på isen och förlorades
snart ur sigte af Johan, som, gripen af en oförklarlig oro,
långsamt fortsatte vägen upp till gården.
Olof mötte på isen betjenten, hvilken med blekt ansigte
och hopdragna ögonbryn närmade sig stranden. Hamnbusen
sprang genast emot honom, och innan denne hann sätta sig
i säkerhet, fick han på sitt ena ben ett hårdt slag af Olofs
jernskodda påk.
»Der har du betaldt för hästen,» ropade Olof, »och
der för släden!» hvarefter han äfven gaf honom ett slag
på andra benet.
Betjenten kastade sig omkull på isen och vred sig
skrikande omkring i snön, med händerna på de slagna benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
