Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDAGen.
, 479
»Den lutar ät mitt bleka ansigte,» tillade bruden; »det
betyder att kronan lutar mot grafven.»
»Mitt lilla barn!» afbröt henne modern, i det hon
tryckte en kyss pä flickans panna; »du har lofvat mig att
vara lugn och glad.»
»Ack ja!» det har jag lofvat; men jag visste inte då,
mamma, att vigseln skulle ske sä snart, så oförmodadt.»
»Några timmar förr skada ju inte,» förklarade tanten,
»lyckan kan aldrig komma för tidigt... Jag sade ju dig,
*att Rudolf i morse fick befallning från hans majestät att
klockan sju i afton spisa middag på slottet... derför måste
han hals öfver hufvud resa hit till middagen för att
ombestyra, att vigselakten finge gå för sig fortare än han
ämnat, för att han sedan må kunna hinna till staden innan
klockan hàlf sju.
»Han reser då genast tillbaka till staden!» utropade
Sofi med en stråle af glädje öfver de kalla anletsdragen.
»Stackars min Rudolf!» beklagade tanten; »att inte en
gång få ro på sjelfva bröllopsdagen, det är mycket hårdt,
det! ... Men hvar äro blommorna, som Johan hade med
sig från staden?»
»Här,» svarade fru Stenfjäll, tagande bakifrån spegeln
en stor blomsterbukett; »hvar är Johan?»
»Han och Rudolf äro nere i lilla byggningen hos
Sebastian,» svarade fröken.
»Jag begriper inte hvad som kommer åt gossen,»
undrade frun; »när han i middags kom från staden, såg
han så blek och lidande ut, att jag riktigt blef rädd för
honom ... och inte fick jag tid att tala med honom.»
»Säkert var han olustig efter resan,» svarade fröken,
»för det var ju den rysligaste väderlek när han kom.»
»Bara inte han också blir sjuk, liksom den stackars
Sebastian.»
»Sebastian är mycket bättre i dag, kusin lilla!»
»Ända sen förlofningdagen har han varit illamående,»
anmärkte frun.
»Det kommer förmodligen af brist på rörelse,» yttrade
tanten; »Sebastian är van att arbeta, och det långvariga
stillasittandet kan derför inte bekomma honom väl... det
liknade sig till frossan, och det var Verkligen en stor lycka
att han i tid tog in det der kinamoset, jag gaf honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
