Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröllopsdagen.
, 481
fram... det var samma ansigte jag såg genom
fönsterrutan derhemma dagen efter pappas begrafning ... detta
ansigte liknade pappas... ju mer jag såg på ansigtet, desto
tydligare igenkände jag anletsdragen . .. jag, det var han ...
det var min far... Jag sökte i mitt hjerta efter en bön,
men det var öde och tomt i mitt bröst... mitt ansigte
brände, men hela mitt inre frösl.. . Gud! ... Då hörde jag
en röst tätt vid mitt öra: nu är den vigtiga stunden inne I...
Det var gamla frökens röst... Jag kände mina ben svigta
och jag började sjunka till marken... Då vidrördes mina
kinder af en mildt lifvande andedrägt, och när jag slog upp
min blick, fann jag mig omsluten af... af Gustafs armar ...
Han grät när han såg på mig, men för hvarje tär, som föll
ur hans ögon, tyckte jag, att en brand släcktes och en låga
dog ... Och slutligen blef det mörkt igen ... trummorna
och trumpeterna tystnade, dånet, skriket och klämtningen
förbyttes i en graflik tystnad ... och klara stjernor började
småningom tindra emot mig genom natten ... jag såg på
dem och kände igen dem, ty stjernorna voro mammas
ögon ... mina syskons och min ... Gustafs ögon!»
Modern, lika djupt skakad som dottern, måste stödja
sig mot stolen under hela berättelsen om denna hemska
dröm, och förmådde icke framstafva ett enda ord, sedan
dottern slutat. Båda tego och skådade dystert framför sig
i rummet.
Nu öppnades. dörren af fröken Marie Louise, och efter
henne inträdde baron Rudolf Svärdfält i
kammarherreuniform och med den glänsande ordensstjernan på bröstet.
Brudens bröder, Sebastian och Johan, uppkallade för
att öfvervara vigselakten, skredo långsamt i mörkret öfver
gården, den förre stödjande sig på den senare, ty han var
så matt att han med möda förmådde gå.
»Det går underligt till här i huset,» sade Sebastian;
»att vigas strax på eftermiddagen innan ännu största delen
af bröllopsgästerna anländt... Gud låte bara allting slutas
väl 1»
Vålnaden.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
