Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
bröllopsdagar.
»Sädana historier I... Barn och gamla qvinnor se
spöken midt pä ljusa dagen,» anmärkte baronen.
Derefter inträdde han i förmaket, hvars soffa blifvit
förvandlad till en bäddad säng; pä bordet derinvid stodo
tvänne brinnande vaxljus. Baronen drog af sig
uniformsfracken och bytte ut den mot en morgonrock af svart sammet,
hvilken var sä läng att den nästan släpade på mattan, samt
trädde de från paradstöflarne befriade fötterna in i ett par
guldbroderade tofflor af samma tyg och färg som rocken.
Sålunda klädd, närmade han sig en annan dörr och lade
först ena örat till den. Derefter vidrörde han läsvredet,
öppnade sakta dörren och inträdde i rummet. Hans första
bUck föll på brudsängen, som med sitt skära sidentäcke och
sina med rika spetsar garnerade örngottskuddar reste sig
högt invid rummets venstra sida. Brudsängen saknade likväl
sin skönaste och mest fängslande prydnad, nämligen bruden.
Brudgummens blickar, efter att hastigt ha föresväfvat
myrtenkronan, som låg på bordet, och brudklädningen, som
hängde öfver en stol, upptäckte nu vid högra väggen af
sängkammaren på en liten mahognydivan en i bländande
hvit drägt liggande qvinlig gestalt, hvars ansigte och armar
doldes under ett guldsvall af rika lösta lockar, och hvars
sidenbetäckta fötter framstucko, med en beundransvärd finhet
och skönhet, ur den yfviga, i tallösa veck fallande
nattdrägten. Baronen kände sig öfverraskad vid denna syn;
men ännu mer öfverraskad blef han, när lockarnes guldsvall
föll i tvänne hälfter åt hvar sin sida och mellan dem
fram-glänste ett ansigte och tvänne armar, hvitare än sjelfva den
bländande nattdrägten. Baronen kände sitt hjertas slag ökas
och sina kinder blifva hetare, när han mötte den liggande
qvinnans blickar, ty hvarje hennes blick glittrade som en
regnstråle, genomgjuten af den nedgående dagens purpurglöd.
Han hade väntat att finna en brud, visserligen
sorgbunden och underlig till sinnes, men som, detta oaktadt,
skulle småle emot honom med uttryck af den tillbedjan och
vördnad, som-en brud af hennes stånd och uppfostran måste
hysa för en brudgum pä den upphöjda plats i samhället,
han innehade. Han hade väntat att finna ett så kalladt
beskedligt väsen, något gråtmildt, något melankoliskt
kanhända, men som, darrande under tyngden af den ära henne
vederfarits, skulle böja sig under lagen af hans höga vilja,
kännande i djupet af sitt hjerta en grad af erkänsla, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
