- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
519

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

asrvst. 519

Stenfjäll» graf. Det var sa mörkt, att Ros icke kunde se
den besynnerliga gestaltens ansigte. Ros kände sig underligt
stämd och närmade sig gestalten. Denne vände sig i
detsamma om. Ros studsade dervid några steg tillbaka,
utropande :

»Vålnaden! Vålnaden!»

Bullersam var den scen, som något senare pä
eftermiddagen uppfördes hemma hos baron Rudolf Svärdfalt.
Sjelf stod han med korslagda armar och stödjande sig mot
kakelugnen i sitt skrifrum, men framfor honom stodo hans
trenne svägrar, kandidaten, aktören och plåtslagaren samt
häradshöfdingen Gustaf Anker. De fyra unga männen
ansatte baronen på det skarpaste, men denne tycktes hafva
föresatt sig att med ett hånfullt lugn bemöta alla de häftiga
ord och rörelser, som riktades mot honom.

»Herr baroni» sade Anker, sedan det lyckats honom
förmå bröderna Stenfjäll att tiga och lemna ordet åt honom,
»jag är dessa mina vänners ombud och talar å deras vägnar ...
Jag hvarken kan eller vill plantera på hälleberget... jag
har hvarken håg eller vilja att vidare hålla för edra ögon
hela den tafla af låga och nedriga medel, ni icke aktat för
rof att använda mot menniskor, som aldrig gjort er något
ondt, för att mätta en egennytta, som gått öfver alla gränser.
Att vädja till en sådan persons samvete och rättskänsla vore
en dårskap, hvartill jag icke kan göra mig skyldig. Den
sanna betydelsen af heder och ära frågar ni lika litet efter,
men ni förstår att desto mer uppskatta skenet deraf, ty ni
kan inte med fullkomlig likgiltighet emotse den verkliga
brännmärkningsprocess, hvarmed ert namn hotas. Detta
sken måste ni i det längsta söka bevara... ni måste bevara
det till hvad pris som helst, ty eljest är ni ohjelpligen
förlorad.»

»Jag har nyss bedt er, min gunstig herre,» yttrade
baronen, »betänka med hvilken ni talar och på hvilket
ställe ni befinner er... det ligger i mitt skön att höra eller
inte höra er, allt som det faller mig in ... faller det mig
in, att be er lemna mitt hus, så måste ni genast rätta er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free