Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
arfvkt.
»Hvarför anklagar ni da inte betjenten och qvinnan?»
frågade Svärdfält; »ni har ju ett rikt experimentalfält för
er, med civillagen pa ena sidan och kriminallagen på den
andra... skada blott, att betjenten redan lemnat min tjenst
och nu är på väg till sitt fädernesland; men qvinnan matte
väl finnas qvar.»
»Ni har också ett experimentalfält för er,» ropade
Sebastian, oförmögen att längre styra sig, »med galgen på ena
sidan och stupstocken pa den andra.»
Baronen förde handen till klocksträngen, men innan
han hunnit fatta deruti, drog han den hastigt tillbaka, ty
både’ hans och de öfrigas uppmärksamhet fängslades
oemotståndligt af en underlig, hemsk sång, som hördes ifrån de
yttre rummen.
Sången var:
Se lågorna brinna,
till hjertat de hinna —
och hjertat förvandlas
till vittrande aska.
Men askan än lefver
och lider och blöder,
ty blodiga tårar
falla ur ögat
pä vittrande askan.
Då lifvas den åter
och lid«r och blöder,
kan aldrig försvinna,
fast lågorna brinna, •
ty tårarne aldrig
upphöra att rinna.
»Den arma! Den arma!» utbrast Anker, som igenkände
stämman.
Samma hemska sång hördes ånyo, men högre och
närmare.
»Hvem har släppt ut henne?» ropade baronen och
skyndade ut ur rummet.
Anker och de tre bröderna följde honom. Utkomne i
förmaket, möttes de af fröken Amanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
