Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABFVET
581
Förbittra inte denna familjs dagar värre än du redan gjort...
känn djupet af din egen olycka, ty den är större än denna
arma qvinnas ... hennes slutar pà denna sidan grafven ...
din börjar kanske först på den andra, men räcker i evighet 1»
»Är jag då omgifven af idel dårar I» utbrast barenen
med ökad vrede, i det han knuffade undan sin syster; »det
måste bli slut en gång på dessa dårhusscener ... Horden ni
inte hvad jag befalde?... Fören friherrinnan till hennes rum 1»
I detsamma uppslogos salsdörrarna på vid gafvel, och
på salströskeln visade sig en lång gubbgestalt i tiggarkläder.
Hans gråa skägg, krokiga näsa och djupt liggande ögon gåfvo
åt det knotiga ansigtet ett förfärande uttryck. Också stirrade
alla på den hemska gestalten, liksom hade de haft för sina
ögon en vålnad ur grafvarne. Alla stodo orörliga på sina
platser, och det var sà tyst i salen som i ett grafkor
nattetid. Endast den vansinniga gaf något tecken till lif,
ty hennes förr så stela ögon började nu röra sig åt alla
sidor, under det de leende läpparne sjöngo sitt:
En springer dock icke,
han stannar hos bruden
och rycker från henne
den sargande ormen,
den lustiga kronan
med taggar till blommor.
Pappa! Pappa! Pappa!
Utrop af fasansfull öfverraskning skallade från alla sidor
af salen, och den vansinnigas moder sjönk sanslös i sina till
hjelp skyndande söners armar.
Baronen, i början gripen af den fasa som förstenat de
öfriga, återhemtade sig först och gick emot den främmande.
»Hvem är ni? Hvad vill ni här?» frågade han med
pockande röst, ehuru han ej alldeles kunde qväfva sin oro.
»Hvem jag är? Hvad jag vill?» svarade tiggaren under
ett vildt hånskratt.
»Ja... hvem... hvem är ni?» upprepade baronen,
tagande ett steg tillbaka.
»Jag är er svärfar... god afton, min mågl» var det
svar, som med kraften af ett åskslag genomskrällde baron
Svärdfälts öron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
