Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar.
549
Stålarm lade derunder pistolen på bordet framför
baronen, tog sedan den andra och började ladda den. Svärdfålt
svarade ej ett enda ord.
»Svärdfålt!» fortfor Stålarm; »du var en narr när du
glömde, att till egennyttan äfven hör att försvara ett aktadt
namn och att vårda den kårs anseende, till hvilken du
hörde ... Du kan ej mera tjena vid regementet... bryt af
din klinga och kasta bitarne deraf i en skrottunna. . . sälj
sedan din uniform i något klädstånd... Se der, nu har jag
laddat den andra pistolen.»
Stålarm lade dervid den andra pistolen på bordet.
Baronen teg fortfarande och stirrade vildt framför sig. Stålarm
steg upp och gick några hvarf öfver sängkammargolfvet.
Slutligen nalkades han ånyo bordet och lade sin ena arm
om baronens hals.
»Det fanns en tid,» sadfe han med en ton af rörelse,
»då du var ansedd för en god, tjenstvillig kamrat... du
har gjort mig många tjenster och jag tackar dig derför, fast
jag nog, när tid blir, får betala mina skulder till ditt
sterb-hus, och det är billigt, det, fast det nog kommer att stå
hårdt... men så fattig jag är, Svärdfält, skulle jag, så sannt
Gud lefver, vilja vara dig skyldig tio gånger så mycket" till,
om jag endast kunde utsäga och försvara dessa ord:
Svärd-falt var ingen skurk, Svärdfält var en bra soldat och kunde
icke vara en äreförgäten usling I ... Farväl 1... För sista
gången farväl! ... Låt mig, innan jag lemnar detta olyckliga
hus, bli öfvertygad derom, att, om du också icke lefvat som
en man af ära, du åtminstone dött som en man af mod I...
Gud förlåte dig, beklagansvärde broder!»
Stålarm omfamnade honom länge och innerligt,
hvarefter han lemnade sängkammaren. Utkommen i förmaket,
stannade han en stund, lyssnande vid den dorr han nyss
tillslutit. Derefter steg han långsamt ut i salen, der han
mötte fröken Amanda. Hennes ansigte var marmorhvitt,
hennes ögon svullna af tårar. Hon räckte stillatigande
handen åt sin broders kamrat och kände umgängesvän.
»Min fröken,» sade Stålarm, »det behöfves nu alla
edra älskvärda egenskaper och hela den välförtjenta, ända
till afguderi drifna hyllning, hvarmed ni omgifves af alla,
för ätt kunna utplåna den svarta fläck, som nu beskuggar
ert ädla hus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
