- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
554

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

omfamning ab.

Herrans år se’n begaf sig hemifrån. Sjökaptenen trodde, att
denne numera var en förmögen man, och detta gaf mig
anledning att söka begifva mig till honom för att taga hans
slägtkärlek i anspråk. Med möda hjelpte jag mig fram öfver
vintern, hvarunder jag i en tidning från Sverige fick läsa
ransakningen med min halfbror, den jag försatt i en vacker
knipa. Det gjorde mig ondt om honom. All sjelftagen hämd
kommer efter som arbogaölet. Med första fartyg som våren
derpå lemnade Finland for jag till Hamburg, der jag
insjuknade och låg länge och väL på ett hospital. När jag
sent omsider tillfrisknade och utsläpptes, var det redan långt
lidet på sommaren. Det lilla jag hade med mig till
Hamburg hade strukit åt under min sjukdom. Jag slog mig på
tiggeri och som en svensk, i allt hvad han företager sig,
aütid har bättre lycka i annat land än sitt eget, så seglade
jag, ehuru med slappa dukar, förbi hungersdöden. En dag
träffade jag i hamnen den finske sjökaptenen, hvilken anländt
från franska hamnar. Jag frågade naturligtvis genast efter
Vernon. Då fick jag veta, att min bror, den hedersmannen,
saligen afsomnat. Sjökaptenen visste det bestämdt, ty han
sade sig vara mycket bekant med bror min, som alltid
hvarje år en längre tid plägade uppehålla sig i Calais. Det
hör till min vanliga otur, tänkte jag och gick ifrån
sjökaptenen. Det var således inte vardt att tänka på någon resa
åt det hållet vidare, i fall jag också haft medel dertill. Inte
kunde jag förmoda, att min bror skulle lemna så mycket
penningar efter sig, och inte heller visste jag om han varit
gift och hade barn, ty det glömde jag att fråga kaptenen om.
Så gick jag länge och drog på gatorna i Hamburg, tills det
"led mot slutet af hösten. Då kom jag en vacker dag i slang
med några smyghandlare, och som jag inte var alldeles så
ovan vid yrket och svenskan var mitt modersmål, så blef
jag en välkommen kamrat, emedan bolagets affarer
förnämligast gälde södra kusten af Sverige: På detta sätt kom
jag öfver till Skåne, der jag qvarlemnades. Det var mitt
eget fel, ty jag försof mig en morgonstund, och mina tyska
vänner, som inte visste hvar jag uppehöll mig och inte heller
hade lust att för min skull komma i krakel med
kustbevakningen, hissade segel och lemnade mig åt mitt öde. Nu
började jag min promenad mot norden, dit en oförklarlig längtan
drog mig, fastän jag alltför väl kände, att mordbrand var
ett brott som lagen belägger med lifsstraff. Jultiden kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free