Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
omfamning ab.
med ansigtet tätt intill rutan. De måtte ha sett mig, ty
jag hörde min dotter skrika till och såg baronen stirra på
mig. Jag flydde det fortaste jag kunde. Dagen derefter
fick jag höra, att min dotter förlorat förståndet och att
jämmer och elände herrskade på gården. Det klack i mitt
hjerta, och jag kände det för första gången i mitt lif blöda.
Olyckan följde mig som ett syndastraff, och min blotta
närvaro, om också obekant för andra, var tillräcklig att
förstöra andras lycka och frid. Skakad och oförmögen att
fatta något bestämdt beslut, vandrade jag tillbaka till
Stockholm och tog in på ett bondqvarter, der jag höll mig gömd
två dagar och två nätter. I går, när det mörknat, begaf
jag mig till Ladugårdslandet och gick till det hus, som min
hustru bebott. Dörren var läst och luckorna tillskrufvade.
Jag såg inte till någon, men min olyckliga dotters bleka
ansigte hade jag för mina ögon hvart jag gick. Jag
erinrade mig då det intryck hon gjorde på mig, när jag i fjor,
aftonen före min resa från Stockholm, genom fönstret såg
henne sitta vid eldbrasan med min hustru och mina söner. Jag
ämnade återvända till mitt aflägsna nattqvarter och tog vägen
öfver Ladugårdlands kyrkogård, den jag en gång förut strax
efter min ankomst besökt. Jag stannade framför det kors
man upprest på min förmenta graf. Den gången kunde
jag inte le; nej, jag önskade, att’detta kors inte varit en
lögn och att denna graf inte varit någon annans än min
egen. Jag träffade dig. Af dig fick jag veta allt, min
broders efterlemnade millioner och baron Svärdfälts
skurkstreck mot min dotter och mina öfriga anhöriga. Utan
att ens tänka på följderna, skyndade jag till det friherrliga
huset.»
»Kära far blef mycket välkommen, kan jag väl tro?»
frågade Ros.
»Jag råkade hela familjen,» svarade den gamle; »jag
presenterade mig för min måg ... hans näsa blef lång som
snabeln på en elefant... men,» tillade han rysande, »jag
uthärdade inte längre åsynen af de mina... hvarje ord från
det vansinniga barnets läppar gnagde som en borr i mitt
hjerta... jag flydde, och ingen tycktes hafva mod att
qvarhålla mig... Jag flydde hit till detta ställe, der vi stämt
möte med hvarann.»
Den gamle tystnade, och äfven Ros teg. Begge gjorde
länge ingen min af att bryta tystnaden. De tänkte båd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
