Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar.
559
I detsamma hördes utifirän röster och fotsteg af
menniskor. Ros sprang till fönstret och lade örat emot den af
tumtjock is betäckta fönsterrutan.
»Här skulle han ju vara,» hördes en röst utanför
fönstret; -»Sohlbergskan sade att...»
»Tyst!» hördes en annan.
»Polisen, polisen!» ropade han; »fan söker mig, ty
fans mor har förrådt mig!»
»Sà är dà allt förbi,» sade gubben, uppresande sig;
»mà de komma!. .. Jag undflyr dem icke!»
Ros skyndade till dörren och sköt rigeln för. Derpå
följde hårda slag pà dörren utifrån jemte tillsägelser att
öppna samt befallningar att slà in den.
»Christian! Christian!» ropade gubben, utsträckande
sina armar emot Ros, som kastade vilda blickar omkring sig;
»allt är förbi! . . . Den eviga skilsmessans stund är inne ...
làt mig sluta dig för första och sista gången till mitt bröst.. .
kom, kom, medan den första och sista tåren bränner mitt
öga!. . . Kom!... Jag var din onde ande . . . men jag är
ändå din far!»
Det làg något i denna stämma som darrade ömhet och
skälfde bön. Ros kastade sig i gubbens armar.
»Moder! Moder!» ropade han; »bed, bed!... Sonen
omfamnar sin far! .. . Mördaren trycker mordbrännaren till
sitt hjerta!»
Spillrorna af den inslagna dörren flögo kring rummet,
som snart fyldes af polisbetjenter och stadssoldater, hvilka^
med förvåning åskådade omfamningen midt pà golfvet.
Ros greps utan ringaste motstånd och utan att yttra
ett enda ord. Gevaldigern, som anförde vakten, närmade
sig gubben och betraktade noga hans ansigte.
»Ni ser rätt,» sade den gamle; »ni kom för att finna
en ... ni fàr tvà i stället och ändå icke en för mycket.. .
jag är faltkommissarien Stenfjäll, mordbrännaren 1»
De begge förbrytarne syntes till den grad slagna och
fängslade af själens boja, att vakten icke ens tänkte pà att
begagna de bojor af jern, den förde med sig.
Polistruppen aflägsnade sig med sitt byte och lemnade
snart Tyskbagarbergen långt bakom sig. De begge fångarne
gingo bredvid hvarandra, stillatigande och med blickarne
stirrande mot marken. .Det. V^r klockan tio. pà förmiddagen,,
sà att mycket folk redan var i rörelse pà de gator och torg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
