Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamning ab.
565
sidan grafven... Måtte Gud hafva misskund med deras
skuldbelastade själar 1»
»Stigen in, mina herrarl» bad hofmarskalken, i det han
gick förut och öppnade dörren till det inre rummet.
Häradshöfdingen och kandidaten följde honom. Inkomne,
möttes de af de tvänne svartklädda flickorna, som, under
ett svårmodigt leende, räckte de unga männen sina händer
till helsning.
»Mina barn,» sade hofmarskalken, i det han lade sina
händer på flickornas hufvuden, »I tillhören mig båda,
liksom blommorna ännu tillhöra det gamla mot jorden lutande
trädet... I skolen följa mig till mitt vackra Himmelsta, och
der skall er ömhet förljufva gubbens sista stunder...
Stockholm skall förblifva för oss tre en främmande jord, der vi
begrafvit alla våra sorger, och minnena deraf, som vi
medföra derifrån, skola vara för oss de skuggor, som endast äro
till för att framställa de få ljuspartierna i vår familjetafla
i desto klarare och skönare dager... Amanda 1 Jaga tåren
ur ditt oskyldiga öga, att din blick, strålande som förr, må
kunna sprida lif och glädje i den gamle onkelns nattl.. .
Rosalie, du mitt stackars lidande barn, du, öfver hvars rena
själ den gamles ovärdiga misstanke en gång vågade sänka
de mörkaste vingar, du skall blomma vid min Amandas sida
och finna ersättning för det förflutna i den faderskärlek,
den ångerfulle farbroderns hjerta vill egna dig... Ingen
manlig telning bär mitt namn till kommande tider,.och mitt
friherrliga vapen skall snart krossas mot den siste
Svärdfälts bår; men på min graf skolen I båda blomstra, ett
skönare monument än hvad konstnären och marmorn kunna
åstadkomma, medan den välmenande gamles ande från ett
bättre land nedkallar himlens välsignelse öfver sina tvänne
brorsbarn ... sitt lifs tvänne, enda hugsvalande rosor.»
Den gamle friherrn slöt sina brorsdöttrar till sitt hjerta.
Det var en härlig omfamning. Under det glansen af
englars skönhet omstrålade de tvänne ungdomligt väsen, som
lutade sig mot den ädle gubbens bröst, lyste Guds majestät
i dennes ögon. Det är i sådana ögonblick den bleka
ålderdomen är skönare än den skönaste ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
