Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn kftkb stoemen.
569
»Hvar har du varit hela länga tiden?» ropade Johan;
»vi ha sökt dig öfverallt.»
»Jag har sökt efter lilla Rudde, jag, och nu har jag fått
rätt pä honom,» svarade Olof; »han är derinne och slipper
inte ut... men vänta bara ... jag ska nog ha honom, jag.»
Han började änyo dunka och sparka i väggen, men
knuffades derifrån af en polisbetjent, som blifvit varse
hamnbusens ofog pä väggen. Johan begagnade detta ögonblick,
tog Olof vid handen och drog honom med sig ur trängseln.
»Nu ska du följa mig hem till mamma och syskonen ...
de ha frägat efter dig flere gänger.»
»Tack, men jag måste ha gossen med mig . .. han har
ingen annan vän i hela verlden än mig.»
»Jag ska be mamma och bröderna, sä slipper han nog
ut... hvarken du eller han behöfva gå omkring och tigga
mera ... kom nu bara . .. hvad de ska bli glada derhemma.»
Olof stannade och tycktes fundera pä saken.
»Det var allt bra för herr Johan och hans slägt med,
att hans pappa dog,» sade Olof; »Herre Gud, hvad det
ändå var väll»
Johan teg och vände bort sitt rodnande ansigte.
»Jag fick veta det af häradshöfdingen i middags,»
fortfor Olof; »för jag var hos honom, och han blef så glad när
han fick se mig ... han lofvade att komma hit för att hjelpa
ut lilla Rudde ... Men innan han kommer, så ... aha, nu
öppnas porten och folket går in . .. jag ska in, jag med,
om jag också ska stångas som en tjur.»
Efter dessa ord störtade Olof in bland folket och
lyckades få sig en biljett till representationen. Rummet inuti
skjulet var -medelst en afplankning deladt i tvänne lika stora
hälfter, af hvilka den yttre var fyld af äskådare. Den andra
hälften utgjorde sjelfva scenen, hvarpä tvänne ofantliga
jern-burar, inhysande lejonet och tigern, voro placerade. Midt
emellan burarne stod den fantastiskt utstyrde djurtämjaren
monsieur Bredonnier från Paris, såsom den förre betjenten
Frontin numera kallade sig. Han hade, sedan han i januari
månad lemnat baron Svärdfalts tjenst för att begifva sig ur
landet, i Skåne påträffat en landsman, som fört lejonet och
tigern med sig, ämnande sig med dem till Stockholm för
att visa och förtjena penningar på dem. Till honom hade
Frontin sällat sig och under dennes ledning förvärfvat sig
någon kännedom om vilddjurens skötande. Under uppresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
