Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
lugn efter stormen.
afled läraren, och lärjungen, som utan vidare ceremonier
gjort’ sig till arftagare både af den dödes namn och
qvar-låtenskap, fortsatte resan till Stockholm.
Vid djurtämjarens sida stod en liten gosse i hvita byxor
och röd sidenjacka. Olof höjde sig på tåspetsarne och
nickade åt gossen, men denne, rädd och darrande, hade ögonen
fästa på sin husbonde. På ett tecken af denne började nu
gossen, öppnande på detta sätt representationen, roa
publiken med hvarjehanda putslustiga språng och gymnastiska
rörelser. Den lilla gossen var mycket snäll och vig, så att
han flere gånger belönades med de starkaste bifallsyttringar.
Men Olof förmådde hvarken ropa bravo 1 eller klappa
händerna, ty det skar honom så djupt i hjertat, när han såg
sin älskling göra så der underliga hopp. När djurtämjaren,
efter denna introduktion till hufvudspektaklet, närmade sig
lejonets bur och gaf ett tecken àt gossen att följa sig, då
kände Olof sitt hjerta klappa så våldsamt, att han tyckte,
att den sköra tiggarjackan, han hade på sig, började brista
i alla sömmar.
Den lilla gossen skälfde som ett asplöf och, oaktadt
sin nyss ådagalagda rörlighet och vighet, tycktes han nu
helt och hållet sakna förmåga att flytta sig från den plats
han innehade. Detta var dock mindre att undra på, ty
lejonet hade rest upp sig i sin bur och vände sig från den
ena gallerväggen till den andra med utspärrad man, sträckt
svans och gnistrande ögon, fattande stundtals med ena ramen
i jernstängerna och skakade dem under det vildaste rytande.
Djurtämjaren gaf tecken på tecken till sin elev, men
förgäfves. Publiken, som enligt affischen väntade sig att
få se monsieur Bredonniers unga förhoppningsfulla elev
inträda i lejonets bur och der sticka armen in i dess gap
samt icke var hugad att frånträda någon af sina
pretentioner, började medelst stampningar gifva sin otålighet till
känna. Djurtämjaren bet ihop tänderna af raseri och
närmade sig gossen med hotfull uppsyn.
»Gå inte till buren! Akta dig för lejonet, Rudde lilla 1»
ropade Olof med en röst, hvaråt hans ångest gaf fördubblad
styrka.
»Visst fan ska han in i buren,» hojtade en annan mer
opartisk åskådare.
»Na, hur går det?... Hvad är det för spektakel?»
tillade en tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
