Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn kftkb stoemen.
281
»Rudde lilla I Nu är det slut pä ditt elände!... Och pä
mitt ocfesà!... Ha, ha,, det var lugn efter stormen, det...
Gud straffar, men är god ändàl»
Ungefär i samma stund skyndade häradshöfding Gustaf
Anker upp ät Regeringsgatan och inträdde i ett större hus,
uppför hvars trappor han mer sprang än gick. Snart stod
han i den lilla, men vackra våning, som beboddes af den
rika, men olyckliga Stenfjällska familjen. I salen mötte
han kandidaten, som med en tär i ögat tryckte den
ankomnes hand.
»Hur lyckligt att du kom!» sade kandidaten halfhögt;
»hon har frägat efter dig flere gänger.»
»Jag blef uppehållen hos polismästaren,» svarade Anker.
»Hvad svar fick du?»
»Din far får begrafvas i tysthet och följaktligen utan
andra ceremonier än vanlig jordfästning. .. Hvilken lycka i
olyckan, att han dog, innan dödsdomen afkunnades ... hade
han efteråt aflidit, skulle hvarken edra tårar eller rikedomar
kunnat rädda hans döda kropp från afrättsplatsen
vanärande jord.»
»Himlen ville inte i sin godhet och nåd, att vi skulle
lida mera för hans skull, än vi redan gjort,» yttrade
kandidaten.
Fra Stenfjäll, mer lik en skugga än en lefvande, kom
i detsamma från ett inre ram ut i salen och nalkades
häradshöfdingen med en frågande, af tårar omsluten blick. Anker
förstod denna blick och gaf modern samma tröstande svar,
som han nyss gifvit sonen.
»Jag har något att lemna tant,» tillade han, i det han
framtog ett litet hopviket papper, som han räckte henne;
»det är en lock af den olyckliges hår... Fångknekten hade,
på Stenfjälls egen begäran, afklippt den, hvarvid den döende
bedt karlen skicka locken till oss med den bönen, att vi
ville bedja Gud för hans arma själ.»
Enkan emottog med darrande händer det lilla
pappersomslaget och öppnade det samt betraktade länge den deruti
liggande gråstrimmiga hårlocken, hvarefter hon gömde den
vid sin barm, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
