Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet.
581
han från marken upptog det betydelsefulla blomsterarbetet
och närmade sig dermed bersàn.
Betjenterna hörsammade tillsägelsen, och snart hängde
de grannt utsirade F och R öfver ingången, till allas
synnerliga ögonfägnad och högljudda beundran.
»Se så, nu är allt i ordning!» ropade bokhållaren; »duka
nu bordet, och se’n må de nygifta och det öfriga herrskapet
komma när som helst.»
»Det blir något till ungmor, det!» yttrade en
bondgumma; »ack, hvad den nådig fröken var söt som brud ...
aldrig glömmer jag gårda’n så länge jag lefver. .. hon
nicka så godt åt oss alla och såg så omenskligt glad ut,
när hon stannte framför kullerstola . . . Men se denna kommer
hans nåd.»
Hofmarskalken visade sig nu i den stora alleen, som
sträckte sig ända ned till stranden. Den unge bokhållaren
sprang honom till mötes med mössan i handen.
»God morgon, min gosse!» ropade den gamle baronen
emot honom; »du har haft mycket bestyr, du, på morgonen ...
till tacksamhet vill jag också meddela något, som skall
glädja dig rätt mycket... jag har helsningar till dig från
din lilla fosterson.»
»Från lilla Rudolf!» utropade ynglingen, kastande mössan
högt upp i luften; »hur mår han?.. . Ack! Har han helsat
till mig?... Det var snällt af lilla Rudolf att inte glömma
Olle, fast Olle inte är hos honom.»
»Jag har fått bref från hans nuvarande fosterföräldrar,»
sade baronen; »din lilla vän är flitig och snäll, så att alla
äro så nöjda med honom ... Med nästa post skrifver jag
till dem och låter dem resa hit med Rudolf... då får han
vara hos oss några veckor... du tycker ju om det, kära
Sohlberg?»
»Om jag tycker om detl» skrek för detta hamnbusen,
i det han fattade i hofmarskalkens begge händer och kysste
dem; »Herre Gud, hvad hans nåd är god!... Om jag hade
tusen lif, hvad jag gerna ville ge bort dem allesammans
för hans nåds skull, fast jag ändå nu tycker, att det är
roligt att lefva 1»
Den gamle ädlingen såg med djup rörelse på ynglingen,
som nu hade nedkastat sig för hans fötter och i ordets fulla
bemärkelse badade dem med sina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
