- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
10

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohlin, Bernhard, Från det kyrkliga Uppsala och andra Uppsalaminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

Slutet på denna kampens dag blev, att endast fem
godkändes, och av dessa var jag en. När vi lämnade
skolan, var det redan skymning. Trappor och korridorer
voro endast svagt upplysta. Utanför porten väntade
ingen på oss. Studentmössor hade vi ej. Efter ett enkelt
farväl gingo vi en var åt sitt håll för att ej vidare träffas.

Så gick det till vid denna studentexamen.
Studentens glädje fyllde dock våra hjärtan, fastän vi ej visade
den. En vemodskänsla över de många som misslyckats
gjorde väl sitt till, att vår glädje blev så tystlåten. Sedan
jag telegraferat till mitt hem om den lyckliga utgången,
ställde jag mina steg till Övre Slottsgatan 8, en
gammal gård, som ej längre finns. Här träffade jag
förutom Wieselgren också några andra studenter, som togo
emot mig med glädje. Skämtande sade de sig ha fruktat,
att jag misslyckats och i förtvivlan kastat mig i Fyris.

Vårterminen 1877 kom jag till Uppsala för att först
komplettera i hebreiska och sedan studera teologi.
Rätt mycket hade jag tänkt på den medicinska vägen
men avgjorde mig för den teologiska; detta ej blott
därför att min håg drog mig åt det hållet utan även därför
att en person välvilligt erbjudit mig att av honom få
låna allt vad jag behövde under min Uppsalatid, dock
under förutsättning att jag valde prästens kall.

I skollivet hade jag aldrig funnit behag. Den frie
studentens liv däremot tyckte jag om. Min bostad fann
jag i nyssnämnda gård och blev där medlem av den så
kallade Kolonien. Kamraterna här voro alla män med
djup känsla för livets allvar men också för dess
rikedom och skönhet. Alla ville de låta sig ledas av Guds
vilja. Flertalet av dem ämnade bliva präster och nådde
som sådana i allmänhet ganska framstående
befattningar. För den unge nykomlingen fick detta
kamratskap en djupgående betydelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free