Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohlin, Bernhard, Från det kyrkliga Uppsala och andra Uppsalaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
om sin tillvaro. Snart nog, tror jag, upphörde dock
Rudin med denna egendomliga korrespondens. Efter
några timmars samtal med studenterna bjöds hela skaran
på supé. När gästerna voro många, undrade vi hur
Rudins goda maka skulle klara av matfrågan. Det gick
dock alltid, om än i den största enkelhet. »De åto alla
och blevo mätta.»
Professor von Schéeles föreläsningar i filosofiens
historia följde jag också med synnerligt intresse. Han
läste med klarhet och lugn, så att det var lätt både att
höra och göra anteckningar.
För min tentamen i dogmatik läste jag en rätt
vidlyftig kurs, som jag tänkte vara färdig med i september.
Men så kom en dag professorn i ämnet, Martin
Johansson, till 111ig och sade, alt jag måste tentera tör honom
redan på vårterminen, därför att han skulle resa bort.
Då jag upplyste honom om att jag ännu ej alls var färdig,
fick jag till svar: kom i alla fall. Att jag nu började en
våldsam pluggläsning, hjälpte ej, ty tiden var för kort.
Emellertid gick jag åstad på den av professorn utsatta
dagen och fick betyg ined ett litet pius. Varför den för
sin stränghet kände professorn handlade så emot mig,
liar jag aldrig kunnat utgrunda.
En lärare, som jag under min studietid kom rätt
nära ocli mottog djupa intryck av, om än på annat sätt
än av Rudin, var professorn i praktisk teologi,
domprosten C. A. Torén. Ilans godhet och mildhet voro
överväldigande. Inför en sådan person kunde man ej annat
än böja sig i djup ödmjukhet. Icke var han någon i
det offentliga livet ledande personlighet; med sin stora
lärdom briljerade han ej, men ban framträder i alla fall
för min hågkomst som stor och föredömlig. När man
fick följa honom på hans promenader, kände man sig
tacksam att få gå vid hans sida. Ofta hörde jag honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
