Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolthoff, Esther, Minnet av en solskensmänniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
varje ledig dag. En av hans första omsorger efter
utflyttningen till Granbacken var därför att bygga en större
hundgård och skaffa sig flera hundar. Inne i stugan,
där en stor hall med öppen spis utgjorde familjens
samlingsplats och dit efter varje jakt alla hundarna släpptes
in för att få värma sig framför den stora flammande
stockvedsbrasan, kunde det många gånger vara rätt
svårt att klara sig fram mellan hundtassarna. Sådana
kvällar var far på sitt mest strålande humör, men aldrig
kunde det hända honom, om till exempel någon malör
med ett bomskott eller dylikt inträffat under jakten, att
komma med ett elakt eller grovt skämt. Han var till
ytterlighet känslig för allt sådant, och många gånger
under senare år, sedan jag kommit ut i livet och
tillsammans med andra människor, har jag slagits av
tanken på den hänsynsfullhet, ja, artighet, som av våra
föräldrar iakttogs gentemot oss barn och som i vårt
hem var en naturlig sak. Allt skvaller, allt förtal och
allt fördömande av andra var bannlyst i vår familj. Far
brukade alltid säga, att det är en skyldighet att tro, att
varje människa är en ängel, tills man blir överbevisad
om motsatsen. Jag tror, att far aldrig blev överbevisad
om motsatsen, men jag tror också, att lian med all sin
tolerans var en mycket god människokännare.
Det är möjligt, att min far var ett original, jag har
ofta hört honom kallas så. Om det att vara ett original
är liktydigt med att vara fullt sig själv, då är jag gärna
med på saken. Tankspridd var han i högsta grad hela
sitt liv igenom, det var lios honom intet
ålderdomstecken. På grund av denna sin egenskap kunde han många
gånger försätta sin omgivning i ganska kinkiga
situationer. Jag erinrar mig en gång, då far och jag sutto och
arbetade tillsammans på Zoologiska museet i Uppsala.
Vi hade jagat dagen förut och voro mitt uppe i en dis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
