Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
gåva av den mecenat, som bekostat det. Men han fick
avböjande svar, och nu äges det visst av Uppsala stad.
Mitt minne säger mig, att det i Gustavianum i all sin
anspråkslöshet dock kanske stod högst. Det var skissen
till det stora i Stockholm. Ibland erbjuder en konstnärs
utkast större intresse och mer frisk skönhet än det
fullbordade konstverket.
Nutida dioramor söka att visa liksom stycken
utskurna ur naturen. De böra ej överlastas med mera än man
under lyckliga förhållanden kan få se på en gång. Att
sammanföra hela Skandinaviens djurvärld i samma, låt
vara väldiga rundbild verkar ej natur. Det kan man lätt
se på Djurgården. Men detaljerna i Stockholmsmuseet äro
underbart välgjorda, och sällsyntheterna bland de
utställda föremålen äro många. Kolthoff har där på det mest
oegennyttiga sätt offrat arbete och dyrbart material för
att nå fullständighet, så långt den kan nås. Intet var
för dyrbart, när han ansåg att det var önskvärt. Hans
egen förtjänst fick sitta emellan.
I Äbo och i det nuvarande Uppsalamuseet har
Kolthoff övergått till att ge smärre perspektiv. Utan tvivel
ett lyckligt grepp. Men båda lida av att
undervegetationen ej är nog rik. Han nöjde sig alltid med torkade eller
färska växter. De senare måste naturligtvis ofta bytas.
Numera vill man ha det utsöktaste fleuristarbete, som
finnes att få. — Kolthoff var i alla fall den store
banbrytaren, och i Bruno Liljefors hade han en
oupphinnelig medarbetare och i sin son Kjell en utmärkt hjälp.
När Biologiska museet i Stockholm kom till, erhöll
Kolthoff ett års tjänstledighet och skulle själv bekosta
vikarie. Det var visst under hela året 1893. Då studerade
Johan Ludvig Johansson (död som lektor i Göteborg
1928) i Uppsala. Han gifte sig redan som ung fil. kand.
och fick snart flera barn. Samtidigt låg Lars Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
