Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
t. o. 111. finkarna, d. v. s. 1/e av det hela, läste hans son
Kjell ett korrektur och lämnade de uppgifter han
önskade få in i verket.
Att arbetsfördelningen oss emellan här behandlats så
utförligt beror på att ofta, även i tryck, av personer, som
ej kunde känna förhållandena inom redaktionen,
uttalats omdömen, som ej äro riktiga. Vare sig de gått
till den ena eller andra överdriften, har jag känt ett
behov att öppet framlägga sanna förhållandet. Detta
verks senare historia i övrigt hör ej hit. Kanske får
jag tillfälle att i annat sammanhang skriva därom.
Under arbetet med Nordens fåglar kommo Gustaf
Kolthoff och jag varandra mycket nära. Han lärde mig
mycket och var också vänlig nog att säga, att det även
varit honom till nytta.
En gång skuro vi ihop om en småsak. Det visade
sig att en del etiketter i Zoologiska institutionens utsökta
fågelsamlingar voro otillfredsställande. Jag vill minnas
att det var en ung krickhane, som angavs som hona.
Ett misstag, som antagligen gjorts redan av Kolthoffs
företrädare. Jag var trött den dagen och vräkte ur mig
något om nödvändigheten att obducera fåglarna för att
nå bergsäker könsbestämning. Kolthoff svalde det
ganska beska pillret stillatigande. Så gingo vi hemåt
tillsammans under tystnad. Framför oss på gatan gick
en vacker ung flicka i sin nya tunna vårdräkt. Då fick
jag Kolthoffs svar: »Hör du Jäger, behöver du
nödvändigt obducera den där tösabiten för att se att det är en
flicka och inte en pojke?» Vi brusto båda ut i ett
försonande löje. Samförståndet var återställt, och jag
gömde läxan i tacksamt minne. Men jag håller dock
fortfarande på att en fågel, som skall iordningställas för
en samling, bör obduceras. Det lär en så mycket om dess
tidigare liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
