Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
bad Kolthoff att skjuta djuret. Han väntade tills kon
sänkte hornen och satte så kulan mitt i pannan. Även
det var ett mästerskott, ty hon stod hela tiden och
slängde med huvudet.
Vi voro ej så ofta tillsammans på jaktstigen,
Kolthoff och jag. Under mina Uppsalaår togo skidorna och
kanoten nästan all den tid jag kunde använda till
förströelse. Först här nere i Göteborg har jakten blivit min
huvudsakliga vila. Men jag var tillräckligt ofta ute
med Gustaf för att uppskatta honom som jägare. Han
njöt själv intensivt, och han var den behagligaste, mest
hänsynsfulle och glade kamrat man kunde önska. Ofta
förmådde han ej dölja sitt stora vetande. Den som ville
fick lära fritt. Men aldrig sökte han på något sätt
framhäva, att han i fältet var den oförliknelige mästaren.
Alltid var han villig att erkänna andras förtjänster.
Hans käraste jaktkamrater voro hans egna barn.
Tvillingdöttrarna Ruth och Esther följde honom ofta. I
böckerna »Med far i skogen» samt »På bar mark och
spårsnö» ha de skildrat minnen från dessa strövtåg.
Kolthoff blev medlem av Konungens jaktklubb. Där
umgicks han med de höga herrarna utan att lägga band
på sin utpräglade personlighet. Kungen var »en
förbannat hygglig karl», sade ban, som förstod att vara
god kamrat både på jakt och i festligt lag. Det gick
lika bra, när Gustaf umgicks med allmogen. T. o. m.
den gamla goda tidens tjuvskyttar kunde han se med
en förstående glimt i ögat.
Kolthoff hade i regel utmärkta jakthundar. Och
naturligtvis mycket bekymmer med dem. Isynnerhet
när stö varna ej kommit med hem!
Han gjorde plikttroget sin tjänst på institutionen.
Men levde fullt, det gjorde han endast ute i markerna.
På Zoologiska sektionen höll Kolthoff då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
