Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelswärd, Louise, Mitt Uppsalahem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
på långt håll skulle kunna se resa sig över staden. Att
det var så stort och att det var rött, förvånade oss lika
mycket, och vår spänning stegrades under färden genom
staden och uppför den långa backen, som aldrig tycktes
vilja taga slut. När vi kommo in i de varma, upplysta
rummen och så småningom igenkände möbler och tavlor och
allt det som vi med sorg, ja, jag kan nästan säga med
grämelse, sett inpackas ocli avsändas från vårt hem
Gerstorp i Östergötland, kände vi oss snart som hemma.
Lång tid liade ej förflutit, förrän slottet i Uppsala för
oss alla blev ett älskat och minnesrikt hem, fast den tid
vi kommo att tillbringa där blev så kort.
Den våning, som mina föräldrar i likhet med
föregående landshövdingar bebodde, utgjordes av den del av
slottets undervåning, som ligger närmast norra tornet,
samt den lilla låga entresolerade våningen däröver. Allt
det som då utgjorde landshövdingens bostad är nu
omändrat till landskansli och bostaden flyttad två trappor
upp, där på vår tid funnos endast kala, putsade väggar
ocli grova bjälklag i golv och tak och där vår tvätt
brukade hängas till tork. Våningen på nedre botten var
ovanligt hemtrevlig och vacker med sina stora,
välproportionerade rum, sin vida utsikt ocli sin utgång från
salen till den lilla inhägnade trädgården, där det växte
ymnigt med tidiga vårblommor.
Salongen ocli salen gingo genom husets bela bredd
och hade fönster både åt staden och åt borggården. I
salongen hängde prins Gustafs porträtt, ett knästycke,
som på den tiden utgjorde det enda i möbel- eller
tavel-väg som tillhörde staten. 1 salen hade prins Gustaf pä
den von Kræmerska tiden brukat sjunga. Del ena
hörnet — så berättades det för oss — kallades för
»Prinsens hörna», ty där hade han alltid brukat stå när han
sjöng. Nu ljuder där väl antagligen ingen annan musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
