- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
87

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmgren, Frithiof, Uppsalapojkar på 1890-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

leddes av extraläraren, sedermera lektor Enar Sahlin.
Han lekte med pojkarna på rasterna! Hur tacksamma
äro ej småpojkar, om lärarna taga sig an dem.

Den ytterst originelle gamle gymnastikläraren, kapten
Littorin, »Littan» kallad, tog också hand om pojkarna
på sitt kärva sätt, ehuru det tyvärr knappast skulle
godkännas av vår tids allmänna mening åtminstone i
Sverige. När tvenne pojkar råkat i slagsmål, bildades
ögonblickligen ring kring de stridande; under »Littans»
ledning, om han var närvarande, annars automatiskt
under de äldres ledning. Ordet »slagsmål» utropat på
skolgården hade ungefär samma verkan som
brandkårens signaler. Alla rusade till och voro intresserade
åskådare. Skedde enviget på en rast, var det klockan
som skilde de stridande åt. I gymnastiksalen var det
Littan. När han fann övertaget alltför påtagligt på ena
sidan eller bägge parterna allt för illa åtgångna, skilde
han de stridande åt och frågade: A’ ni nöjda? Om
endera kände sig besegrad eller bägge fått nog, fingo
de skiljas med handslag. I annat fall röko de ihop igen.
Gymnastiklektionerna inknappades med några minuter,
men striden skulle i första hand avgöras och en
regelrätt fred avslutas. Littans aga var frikostig, utdelades
enligt en bestämd ritual och mycket sällan i vredesmod.
Stämningen i gymnastiksalen var ständigt glad för att
icke säga hög. Varje sommar uttog Littan någon fattig
pojke som gast på sin kutter. Det var praktiskt taget
allt som då gjordes för pojkarnas ferier, möjligen någon
fotvandring. Jo, ferieläsningen som påbjöds från högsta
ort och bedrevs några år, ett avskyvärt tilltag som snart
skulle ånyo avskaffas. Den innebar att ett ganska
omfattande arbete i olika ämnen skulle av pojkarna på
egen hand utföras under sommaren, vare sig de voro
flyttade till högre klass eller ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free